Rapporten tar upp tre olika deponeringsalternativ I) separata deponier för hushållsavfall och aska, II) aska som yttätningsmaterial på hushållsdeponier och III) samdeponering av hushållsavfall och aska. De askor som undersökts är olika kolaskor och en sopförbränningsaska. Utgående från resultaten i de olika delprojekten samt litteraturstudier kan följande sägas om de tre alternativen: I) Då hushållsavfall deponeras separat sker mikrobiell nedbrytning av de organiska materialet i flera faser. Metallhalterna är lägst i den s k metanfasen p g a att då finns aktiva metallfastläggningsmekanismer (bl a metallsulfidfällning). Då aska deponeras sker en viss utlakning av metallerna, men flertalet metaller sitter hårt bundna och endast ett par procent torde lakas ut även i ett långt tidsperspektiv. II) Att lägga aska som yttätning på en hushållsdeponi förhindrar troligen inte nedbrytningen av det organiska meterialet. Lakvattnets metallhalter blir troligen högre från en deponi med enbart hushållsavfall. Att använda sopförbränningsaska som täckskikt innebär troligen att nedbrytningen störs och att metallfastläggningsmekanismerna aldrig uppstår. III) Då aska deponeras tillsammans med hushållssopor lakas askan inne i deponin. Den miljön som finns där kan medföra en större metallutlakning än i en separat askdeponi. De högre metallhalterna i lakvattnet kommer troligen bli högre i denna typ av deponi än då aska används som täckskikt.