IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Senaste årets data visar ungefär samma belastning i Södermanlands län jämfört med generella nivåer i angränsande Örebro, Östergötlands och Stockholms län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från granskogen i Råsjön. Hydrologiska året från oktober 2000 till september 2001 utmärker sig genom mycket riklig nederbördsmängd samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt från två lokaler med nederbördskemiska mätningar noterades 940 mm nederbörd med pH-värde 4,7. Nederbördens bidrag till nedfallet av oorganiskt kväve var i genomsnitt 7,8 kg/ha. Dessutom noterades förhållandevis stor torrdeposition av svavel, vilket gjorde att svavelnedfallet till marken i granytorna (5,6 kg/ha) var det största som noterats sedan 1994/95. Liknande resultat har erhållits i flera andra län där IVL mäter nedfallet av luftföroreningar. Liksom tidigare har markvatten från Råsjön varit mest försurningpåverkat; pH-värden oftast under 5. Markvattnets innehåll av kväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Uppmätta lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var på samma låga nivå som tidigare år, medan halterna av marknära ozon indikerar viss risk för vegetationsskador i området

På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Senaste årets data visar ungefär samma belastning i Södermanlands län jämfört med generella nivåer i angränsande Örebro, Östergötlands och Stockholms län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från granskogen i Råsjön. Hydrologiska året från oktober 2000 till september 2001 utmärker sig genom mycket riklig nederbördsmängd samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1991. Som genomsnitt från två lokaler med nederbördskemiska mätningar noterades 940 mm nederbörd med pH-värde 4,7. Nederbördens bidrag till nedfallet av oorganiskt kväve var i genomsnitt 7,8 kg/ha. Dessutom noterades förhållandevis stor torrdeposition av svavel, vilket gjorde att svavelnedfallet till marken i granytorna (5,6 kg/ha) var det största som noterats sedan 1994/95. Liknande resultat har erhållits i flera andra län där IVL mäter nedfallet av luftföroreningar. Liksom tidigare har markvatten från Råsjön varit mest försurningpåverkat; pH-värden oftast under 5. Markvattnets innehåll av kväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Uppmätta lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var på samma låga nivå som tidigare år, medan halterna av marknära ozon indikerar viss risk för vegetationsskador i området