IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi på fem platser i länet. På en plats mäts även lufthalter. Målet med nuvarande Program 2011 är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med modellberäkningar. De modellansatser som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar.Svavelemissionerna i Europa har minskat, vilket återspeglas i halter av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Trots att svavelnedfallet har minskat signifikant i länet har det sura nedfallet tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Mark-vattnets pH är fortfarande lågt i skogarna i Jönköpings län, och det finns inga tydliga positiva trender. Ca 26 % av sjöarna i Jönköpings län har bedömts som antropogent försurade, vilket är högre än gränsen i det regionala miljömålet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel. Minskningen syns inte i lufthalterna, och för kvävenedfall är det svårt att påvisa tydliga trender. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Jönköpings län, och ned-fallet överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre gränsen, i det kritiska belastnings--intervallet 5-10 kg per hektar och år. Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upp-lagring av kväve i skogsmarken. I slutändan kan detta medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvatten-mätningarna i länet visar dock ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Jönköpings län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Jönköpings län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att avsevärt kunna minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation.S