Från Kapellskär i norr till Oaxen (Himmerfjärden) i söder (14 provtagningspunkter) insamlades vatten, sediment och musslor under perioden oktober 1987 t o m augusti 1988. Proverna anlyserades vid IVLs analyslaboratorium på förekomst av de organiska tennföreningarna mono-, di- och tributyltenn. Halterna detekterades med atomabsorption och hydridgenereringsteknik. Med hjälp av denna teknik kan halter av organiskt tenn ner till 0.01 µg (=10ng) TBT/l detekteras. Resultaten från TBT-karteringen visade att de högsta halterna förekom i småbåtshamnar. Vid stationen Viggbyholm inre var TBT-koncentrationen i juni-juli 1988 2.5 µg/l vatten. Detekterbara halter av TBT påvisades även i närheten av farleder. Vid statonerna Sandön och Blockhusudden uppmättes halter från 0.03 till 0.06 µg/l under perioden maj-juli 1988. TBT-halterna varierade med säsongen. Under sommarmånaderna ökade koncentrationen kraftigt på flera av stationerna för att sedan avklinga i augusti-september. Dock påvisades detekterbara halter t o m oktober på några stationer. Innehållet av TBT i sediment stämde relativt väl överens med halter i vatten. Även här noterades de högsta halterna i småbåtshamnarna på sommaren. Avklingningen av TBT-halter sker troligen betydligt långsammare i sediment än i vatten. Vid en jämförelse mellan de uppmätta TBT-halterna och halter av TBT som i laboratoriestudier visat sig ge skador på vattenlevande organismer finner man att halterna i Stockholms skärgård och Mälaren på flera ställen är så höga att de utgöra en risk för många organismer. Detta är speciellt påtagligt i anslutning till småbåtshamnar, där de högsta halterna noterades. Vid stationer belägna i närheten av farleder var halterna visserligen lägre, 0.03-0.06 µg/l under sommaren men de var ändå tillräckligt höga för att kunna ge såväl akuta som kroniska skador på flera organismer, framför allt larv- och yngelstadier samt plankton.