IVL Swedish Environmental Research Institute

Biologisk behandling med nitrifikation och denitrifikation har provats i pilotskala vid deponin i Högbytorp. Det behandlade dammvattnet var en blandning av lakvatten från deponin, permeat från ultrafiltrering av oljeslam och en del dagvatten. Reningsprocessen innehöll nitrifikation, för- och efterdenitrifikation, samt ett avslutande aerobt polersteg. Slamhalter kring 2,5 g/l och en hydraulisk uppehållstid kring 6 dygn gav vid 20 grader C en stabil process och bra reningsresultat. I vattenfasen erhölls följande haltminskningar: COD-65%, BOD7->95%, Kväve-85-90%, Fosfor-80%, metaller-20-80%, toxicitet->85%. Kvarvarande organiskt bundet kväve och tungmetaller kan begränsa möjligheterna att släppa vattnet direkt till en liten recipient. Både dammvattnet, metanol och glykolhaltigt spillvatten från Arlanda kunde användas för dentrifikationen. I försöket tillsattes ca 0,55 l metanol/m3 behandlat vatten. Med en mer optimal utformning kan den siffran kanske sänkas till ca 0,3 l/m3. Bioslammet sedimenterade och kompakterade väl, trots ett ganska stort inslag av filamentbildande organismer. Överskottsslam var lätt att avskilja och troligen också att avvattna. Slammet hade hög askhalt (50%). Kalciumhalten var mycket hög, men tungmetallhalterna var låga. Slamproduktionen var ca 0,3 kg/m3 behandlat vatten. En grov uppskattning visar att kostnaden för nitrifikation och dentrifikation skulle bli mellan 20 och 30 kr/m3 dammvatten, exklusive kostnader för omhändertagande av uttaget bioslam.

Biologisk behandling med nitrifikation och denitrifikation har provats i pilotskala vid deponin i Högbytorp. Det behandlade dammvattnet var en blandning av lakvatten från deponin, permeat från ultrafiltrering av oljeslam och en del dagvatten. Reningsprocessen innehöll nitrifikation, för- och efterdenitrifikation, samt ett avslutande aerobt polersteg. Slamhalter kring 2,5 g/l och en hydraulisk uppehållstid kring 6 dygn gav vid 20 grader C en stabil process och bra reningsresultat. I vattenfasen erhölls följande haltminskningar: COD-65%, BOD7->95%, Kväve-85-90%, Fosfor-80%, metaller-20-80%, toxicitet->85%. Kvarvarande organiskt bundet kväve och tungmetaller kan begränsa möjligheterna att släppa vattnet direkt till en liten recipient. Både dammvattnet, metanol och glykolhaltigt spillvatten från Arlanda kunde användas för dentrifikationen. I försöket tillsattes ca 0,55 l metanol/m3 behandlat vatten. Med en mer optimal utformning kan den siffran kanske sänkas till ca 0,3 l/m3. Bioslammet sedimenterade och kompakterade väl, trots ett ganska stort inslag av filamentbildande organismer. Överskottsslam var lätt att avskilja och troligen också att avvattna. Slammet hade hög askhalt (50%). Kalciumhalten var mycket hög, men tungmetallhalterna var låga. Slamproduktionen var ca 0,3 kg/m3 behandlat vatten. En grov uppskattning visar att kostnaden för nitrifikation och dentrifikation skulle bli mellan 20 och 30 kr/m3 dammvatten, exklusive kostnader för omhändertagande av uttaget bioslam.