IVL Svenska Miljöinstitutet

Denna rapport är en sammanställning av litteratur från perioden 1949-1991. Materialet omfattar en beskrivning av olika organismgruppers (växtplankton, vattenväxter, djurplankton och bottenfauna) miljökrav. Dessutom beskrivs hur olika organismsamhällen kan se ut vid näringsfattiga (oligotrofa) respektive näringsrika (eutrofa) förhållanden samt förändringar som sker vid försurning och eutrofiering. Betydelsen och användningen av biologiska mätparametrar har ökat väsentligt och förväntas få ytterligare betydelse i framtiden. Användbara parametrar är miljö- och bioindikatorer, där miljöindikatorer är arter som återfinns i en viss miljö. Bioindikatorer används huvudsakligen för att semikvantitativt beskriva biotillgängligheten av en förorening. Organimsernas känslighet för t.ex. försurning, syrebrist, metall- och oljeföroreningar samt näringsämnen varierar. Dagsländor har t.ex. visat sig vara mycket lämpliga som indikatorer på försurning i vattendrag. Likaså har bottenfauna (framför allt chironomider och oligochaeter) visat sig vara användbara vid bedömning av ekologiska effekter av t.ex. industriutsläpp, syrebrist och närsalter. Kiselalger är också en grupp som är användbar som indikatororganismer, främst vid beskrivning av oligotrofa och eutrofa förhållanden.

Denna rapport är en sammanställning av litteratur från perioden 1949-1991. Materialet omfattar en beskrivning av olika organismgruppers (växtplankton, vattenväxter, djurplankton och bottenfauna) miljökrav. Dessutom beskrivs hur olika organismsamhällen kan se ut vid näringsfattiga (oligotrofa) respektive näringsrika (eutrofa) förhållanden samt förändringar som sker vid försurning och eutrofiering. Betydelsen och användningen av biologiska mätparametrar har ökat väsentligt och förväntas få ytterligare betydelse i framtiden. Användbara parametrar är miljö- och bioindikatorer, där miljöindikatorer är arter som återfinns i en viss miljö. Bioindikatorer används huvudsakligen för att semikvantitativt beskriva biotillgängligheten av en förorening. Organimsernas känslighet för t.ex. försurning, syrebrist, metall- och oljeföroreningar samt näringsämnen varierar. Dagsländor har t.ex. visat sig vara mycket lämpliga som indikatorer på försurning i vattendrag. Likaså har bottenfauna (framför allt chironomider och oligochaeter) visat sig vara användbara vid bedömning av ekologiska effekter av t.ex. industriutsläpp, syrebrist och närsalter. Kiselalger är också en grupp som är användbar som indikatororganismer, främst vid beskrivning av oligotrofa och eutrofa förhållanden.