När man i ett konkret fall överväger att tillgripa våtoxidation som behandlingsmetod för en avloppsvattenström, bör man vid inledande laboratorieförsök naturligen studera två punkter: 1. Reaktionskinetiken. 2. Bildade produkter. För att utarbeta en försöksmetodik för laboratorieexperiment med våtoxidation samt för att demonstrera våtoxidationens potential som behandlingsmetod för svårbehandlade avloppsvatten har vi genomfört en laboratoriestudie med två avloppsvatten, som är svåra att behandla biologiskt, nämligen ett talloljekondensat och ett koncentrerat E-stegsvatten. Tre typer av försök genomfördes, nämligen kinetikstudier, produktstudier i satsvisa försök samt försök med halvkontinuerligt arbetande reaktor. I samtliga fall var försöksutrustningens kärna en 2 liters laboratoriereaktor av inconel. Vid kinetikförsöken studerades inverkan av temperaturen i intervallet 200-300 C samt för E-stegsavloppet även inverkan av pH-värdet. Båda parametrarna var av betydelse inom det studerade intervallet. Ändring av reaktionsbetingelserna manifesterade sig framför allt som en ändring av andelen lätt oxiderbar substans, mindre som en ändring av hastighetskonstanter. Vid 300 C kunde ca 90 % av COD avlägsnas inom loppet av 15 minuter. Produktstudierna visade dock, att i fallet talloljekondensat endast 60 % av det organiska kolet avlägsnades vid 300 C. Vid närvaro av Cu(II)-joner kunde dock ett höggradigt avlägsnande även av TOC uppnås. Ur E-stegsavloppet avlägsnades klororganisk substans (AOX) nästan fullständigt. De genomförda försöken visade, att vi med den använda fösöksmetodiken med en måttlig ansträngning kan klarlägga nödvändiga betingelser för och uppnåeligt resultat vid våtoxidation av ett givet provvatten.