IVL Svenska Miljöinstitutet

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. För kväve finns inga tydliga trender vare sig i Örebro län eller i övriga Sverige. Under det hydrologiska året 2006/07 var svaveldepositionen till skogsytorna mellan 1,6 - 2,0 kg/ha medan nedfallet av oorganiskt kväve var 2,3 - 4,5 kg/ha. Detta är lägre nivåer än tidigare år, trots att nederbördsmängderna var högst i mätserierna. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige. under 2006/07. Stormarna i januari syns i mätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. Både markvattnet i Örlingen och i Greckssundet visar generellt halter som visar på försurningspåverkan. Markvattnets pH-värde som medianvärde är 5,0 vid de båda mätlokalerna. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium ligger runt 3 för de båda lokalerna vilket är relativt lågt men inte under 1, som anses medföra ökad risk för skador på skogen. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC är som medianvärde negativt vid de båda lokalerna. Markvattnets innehåll av nitratkväve har ofta varit mycket låg, vilket är normalt i brukad skog. Modellberäkningarna för Örebro län visar på ett kvarstående försurningsproblem i skogsmark. För sjöar är osäkerheten i beräkningen stor, vilket gör det svårt att bedöma hur stort det kvarstående problemet är. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dagsläget på 36 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, vilket minskar till 2 % i framtiden om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna mellan 4 och 16 % i dagsläget, och andelen var på samma nivå även om nedfallet sjunker enligt CLE-scenariet. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige där kvävenedfallet är som störst, som högst 10 kg per hektar och år. I dessa delar är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. I Örebro län varierar ackumuleringen mellan 2,5 och 5,5 kg per hektar och år och risken för förhöjd kväveutlakning bedöms som relativt liten under nuvarande förhållanden. Kvävebelastningen är dock tillräckligt hög för att det ska finnas en risk för påverkan på markvegetationens sammansättning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Örebro län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. För kväve finns inga tydliga trender vare sig i Örebro län eller i övriga Sverige. Under det hydrologiska året 2006/07 var svaveldepositionen till skogsytorna mellan 1,6 - 2,0 kg/ha medan nedfallet av oorganiskt kväve var 2,3 - 4,5 kg/ha. Detta är lägre nivåer än tidigare år, trots att nederbördsmängderna var högst i mätserierna. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige. under 2006/07. Stormarna i januari syns i mätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. Både markvattnet i Örlingen och i Greckssundet visar generellt halter som visar på försurningspåverkan. Markvattnets pH-värde som medianvärde är 5,0 vid de båda mätlokalerna. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium ligger runt 3 för de båda lokalerna vilket är relativt lågt men inte under 1, som anses medföra ökad risk för skador på skogen. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC är som medianvärde negativt vid de båda lokalerna. Markvattnets innehåll av nitratkväve har ofta varit mycket låg, vilket är normalt i brukad skog. Modellberäkningarna för Örebro län visar på ett kvarstående försurningsproblem i skogsmark. För sjöar är osäkerheten i beräkningen stor, vilket gör det svårt att bedöma hur stort det kvarstående problemet är. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dagsläget på 36 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, vilket minskar till 2 % i framtiden om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna mellan 4 och 16 % i dagsläget, och andelen var på samma nivå även om nedfallet sjunker enligt CLE-scenariet. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige där kvävenedfallet är som störst, som högst 10 kg per hektar och år. I dessa delar är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. I Örebro län varierar ackumuleringen mellan 2,5 och 5,5 kg per hektar och år och risken för förhöjd kväveutlakning bedöms som relativt liten under nuvarande förhållanden. Kvävebelastningen är dock tillräckligt hög för att det ska finnas en risk för påverkan på markvegetationens sammansättning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Örebro län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.