IVL Svenska Miljöinstitutet

På uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet startade 1985, och 2011 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar. Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i halterna av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Andelen försurade sjöar i Örebro län beräknas till 33 %. Detta är avsevärt över medelvärdet för Sverige, 10 %, samt även över länets regionala miljömål.Svavelnedfallet uppmätt som krondropp har minskat kontinuerligt sedan mätningarna i länet startades 1997, från ca 3-4 kg S/ha till i nuläget runt 1 kg S/ha. Mätningarna av markvattenkemi vid två platser i länet indikerar dock att det fortfarande föreligger betydande problem med försurning av skogsmarken. Baskatjoner (kalcium, magnesium, kalium, natrium) motverkar försurning och tillförs skogsmarken genom vittring och nedfall från luften, medan läckage till grundvatten och ytvatten, tillsammans med uttag av biomassa från skogen, bidrar till bortförsel av baskatjoner från skogsekosystemen. Beräkningar tyder på att uttaget av baskatjoner med biomassan vid avverkning med enbart stamvedsuttag i vissa områden i Örebro läns skogsmarker bidrar till en utarmning av baskatjonerna i skogmarkerna, i synnerhet i de norra delarna av länet. Om även GROT (grenar och toppar) tas ut vid avverkning riskerar uttaget av baskatjoner att bli avsevärt större. Kväveemissionerna från Europa har sedan 1990 minskat med 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. Interncirkulationen i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata rakt av på samma sätt som för svavel. Det beräknade nedfallet av oorganiskt kväve till skogen vid två platser i Örebro län har dock minskat avsevärt sedan slutet av 1990-talet. Tolkningen av dessa resultat kompliceras dock av att mätpunkterna delvis flyttats. Det summerade årliga nedfallet av oorganiskt och organiskt kväve till skogen i Örebro län beräknas i nuläget till mellan 5 och 7 kg N/ha som våtdeposition. Till det kommer torrdepositionen av kväve. Det totala kvävenedfallet till skogen i Örebro län ligger således sannolikt fortfarande över den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg N/ha.