IVL Svenska Miljöinstitutet

Det här projektet syftar till att ta fram ett underlag som belyser för– och nackdelar med förbränning av slam, betraktat ur ett helhetsperspektiv och baseras på försök i fullstor- och pilotskala. Livscykelanalys används för att utvärdera potentiell miljöpåverkan från behandling av slam, om man övergår från kompostering till förbränning (inklusive fosforåtervinning från askor).

Prover av bottenaska, flygaska, rökgas och renat rökgaskondensat från alla försöken analyserades. De flesta utvärderingar av askorna, rökgasemission och kondensatsvatten visade att det finns en bra möjlighet att förbränna slammen i befintliga pannor. Massbalansberäkningar över förbränningsanläggningen visade att de flesta tungmetallerna hamnar i askor vid förbränningen.

Resultat från livscykelanalys visade att ett teknikbyte från kompostering till samförbränning (som behandlingsmetod för rötat slam) innebär att man kan minska användningen av fossila energiresurser, minska klimatpåverkan och minska potentialen för toxisk påverkan på natur och människor utan att orsaka signifikant högre miljöpåverkan av annat slag. Resultat i studien visar, att den ovan formulerade slutsatsen är föga beroende av variabeln slambehandlingsmetod. Däremot gäller slutsatsen under studiens förutsättningar och är känslig för de randvillkor som räknas upp i rapporten.

Termisk behandling av slam är intressant i framtiden eftersom det kan destruera giftiga ämnen av exempelvis läkemedelsrester, mikroplaster och polymerrester. Förbränning av slam ger möjligheter att destruera dessa föroreningar, samtidigt som det skapas möjligheter att återvinna näringsämnen, såsom fosfor, från askan.

Projektet undersökte monoförbränning av slam samt samförbränning av slam med RT-flis. Förbränningsförsöken visade att det finns möjligheter att använda befintliga pannor för slamförbränning om vissa enheter för rening av luft och vatten uppgraderas.