Nedfallet av svavelföreningar i Södermanlands län varierade under början av 1990-talet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på cirka 1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Under det senaste året 2016/17 var svavelnedfallet det lägsta som hittills uppmätts i länet cirka 0,5 kg/ha. Svavelnedfallet i de sydöstra delarna av länet har minskat med cirka 80 % under perioden 1996/97 - 2016/17. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Södermanlands län förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. pH har ökat statistiskt säkerställt, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast positiv. Dock visar inte ANC någon statistiskt säkerställd förändring, se figur nedan. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett klart positivt ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 4 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17) vid Edeby. Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det är endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det även risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet.
Södermanlands län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 27 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas.