IVL Swedish Environmental Research Institute

I juni 2016 publicerade Miljömålsberedningen ett förslag till en ny klimat- och luftvårdsstrategi (SOU 2016:47). Delar av denna strategi användes i juni 2017 som grund för ett svenskt ramverk för klimatpolitik, inklusive nya klimatmål och en ny klimatlagstiftning. I strategin lades det också fram förslag på styrmedel och åtgärder för att nå klimatmålen. Det klargjordes emellertid inte vilka potentiella effekter dessa mål och förslag skulle ge på utsläpp av de luftföroreningar som kan påverkas indirekt av klimatpolitik, såsom kväveoxider (NOx), små partiklar (PM2,5) och flyktiga organiska kolväten (NMVOC).

I och med att klimatstrategin i många delar inte specificerar hur föreslagna klimatmål ska uppnås går det inte att ge några precisa svar på hur utsläppen av luftföroreningar påverkas. Effekten på utsläpp av luftföroreningar beror på vilken klimatpolitik som faktiskt kommer att genomföras, varför ett antal olika scenarier tagits fram. Dessa kvantifierar hur klimatstrategin kan påverka utsläpp av luftföroreningar utifrån olika antaganden om hur klimatstrategins mål och delmål nås, och beaktar att data över historiska utsläpp och utsläppsprognoser varierar. Basen för scenarierna är en förenklad dekompositionsanalys av de data som använts för att göra den svenska prognosen för luftföroreningar. Separata utsläppsscenarier skapades för sektorerna: el- och värmeproduktion (sex scenarier), industriell produktion (sju scenarier) och transporter (26 scenarier).

Resultaten av scenarierna för år 2030 visar att genomförande av klimatstrategins åtgärder kan leda till minskade NOx-utsläpp med ca 1,5 – 3 kton/år, 0 – 0,2 kton/år i minskade PM2,5-utsläpp, samt att de riskerar höja utsläpp av NMVOC med ca 1 – 2 kton/år i jämförelse med prognosticerade utsläpp år 2030. De flesta klimatpolitiska åtgärderna leder till minskade utsläpp av luftföroreningar, men t.ex. kan en ökad andel bensin/el-hybrider leda till en viss ökning av NMVOC-utsläpp. Resultaten tydliggör också det gap som finns mellan transportsektorns övergripande klimatmål och strategins förslag till styrmedel och åtgärder för att nå detta mål. Ett hypotetiskt scenario – i vilket klimatmålet för transportsektorn skulle nås genom samma typ av åtgärder men mer långt gångna – visar att 2030 års utsläpp av NOx, PM2,5 och NMVOC skulle kunna minska med 4 - 6, 0,4 - 0,7 respektive 0,5 - 0,9 kton/år. Vidare kan utsläppsminskningar som sker i svenska verksamheter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem för växthusgaser minska utsläppen av luftföroreningar med upp till 1,5, 0,1 och 1 kton/år av NOx, PM2,5 och NMVOC.

Resultaten tyder på att ett framgångsrikt genomförande av klimatstrategin kan hjälpa Sverige att nå mer än hälften av det NOx-krav som ställs på Sverige i NEC-direktivet, och därmed att dedikerade ansträngningar i luftföroreningspolitiken rimligtvis behövs. Även en del av de ytterligare kraven på utsläppsminskningar för PM2,5 och NMVOC torde fångas upp genom klimatstrategin. Studien klargör också behovet av fortsatt utveckling av klimatpolitiken inom transportsektorn, eftersom de specificerade åtgärderna är otillräckliga för att nå klimatstrategins slutliga mål. Den eventuella övergången till biobränslen i alla sektorer och ökad användning av bensindrivna hybridfordon riskerar båda att orsaka konflikter mellan klimatpolitik och luftföroreningspolitik i Sverige. För luftföroreningsmålen är det också viktigt att nationella utsläppsminskningar i EU-ETS-systemet realiseras som förväntat.

I juni 2016 publicerade Miljömålsberedningen ett förslag till en ny klimat- och luftvårdsstrategi. I enlighet med det senaste internationella avtalet kring kontroll av luftföroreningar, EU:s utsläppstaksdirektiv (NEC), måste Sverige minska utsläppen av bl.a. NOx till år 2030. Givet den nära kopplingen mellan klimatpolitik och luftföroreningspolitik redovisar därför denna rapport en analys av klimatstrategins potentiella effekter på framtida luftföroreningsutsläpp med målåret 2030.