Beslut om åtgärder för att begränsa utsläppen av luftföroreningar och växthusgaser bör baseras på bästa möjliga underlag. Det finns därför ett stort behov av välgrundade nationella prognoser för emissioner av växthusgaser och luftföroreningar. Förutom tillförlitligt underlag till nationellt och regionalt arbete med strategier och åtgärder för minskade utsläpp skall prognoserna utgöra underlag för internationella rapporteringskrav. Det svenska prognossystemet utgår från en rad myndigheter och andra aktörer som bidrar med olika typer av underlagsdata och information, gör beräkningar, sammanställer och rapporterar resultat. Bland dessa aktörer görs redan en hel del känslighetsanalyser kring utsläppsprognoser och –scenarier, men det finns ytterligare utvärderingsmöjligheter. Flera av de aktörer som bidrar till arbetet med att ta fram prognoser har deltagit i en referensgrupp till projektet. Referensgruppens två främsta önskemål var att kunna använda känslighetsanalys för att förbättra kommunikationen av hur ”säkra” prognosresultaten är och få en bättre förståelse för vad som är ”stort och smått”. Under denna studie har det visat sig att önskvärd samordning mellan olika aktörer inom det nationella prognossystemet i vissa fall inte är tillräckligt utvecklad. Det innebär att det finns risk för inkonsekvenser, t.ex. att grundläggande antaganden om framtida samhällsutveckling som görs av en aktör i en del av prognossystemet inte får genomslag hos andra aktörer. Det kan i sin tur leda till att resultaten blir mindre robusta och användbara än önskat. Ett exempel är att de som är ansvariga för luftföroreningar på Naturvårdsverket hittills inte har deltagit i diskussioner med Energimyndigheten om vilka alternativa energiscenarier som ska tas fram som underlag för en känslighetsanalys. Det har inneburit ett fokus på klimatfrågor, medan luftföroreningsspecifika frågeställningar, t.ex. kring framtida partikelutsläpp, inte har beaktats i de grundläggande energiscenarierna. Det innebär en onödig brist i underlag för känslighetsanalyser med fokus på luftföroreningar. En slutsats är därför att en ökad samordning av insatser mellan Naturvårdsverkets arbetsgrupper för Klimat respektive Luft, och även mellan olika myndigheter, är viktigt i arbete med känslighetsanalyser.
Beslut om åtgärder för att begränsa utsläppen av luftföroreningar och växthusgaser bör baseras på bästa möjliga underlag. Denna rapport presenterar hur känslighetsanalys som verktyg skulle kunna förbättra resultat, förståelse och arbetsprocess i det svenska systemet för att ta fram prognoser.