Sedan våren 2015 löper ett kontrollprogram för det yrkesmässiga fisket efter sik i Vänern och Vättern. Syftet med kontrollprogrammet är att klarlägga under vilka förutsättningar fiske kan bedrivas utan att EUs gränsvärden för saluföring med avseende på dioxinlika ämnen riskerar att överskridas. Bakgrunden är att Länsstyrelserna i regionen i början av 2015 fattade ett beslut om att alla som säljer sik från Vänern och Vättern är skyldiga att förvissa sig om att fisken innehåller lägre halter än gränsvärdena. De yrkesfiskare som valt att ansluta sig till kontrollprogrammet, vilket administreras av Sveriges Insjöfiskares Centralförbund, samlar på ett koordinerat sätt in sik inom ramen för ordinarie kommersiellt fiske. Den insamlade fisken överförs till IVL Svenska Miljöinstitutet i Stockholm som provbereder, ombesörjer kemiska analyser på ackrediterade laboratorier, sammanställer, utvärderar och tillgängliggör resultaten. Ett viktigt resultat som framkommit genom det första årets provtagningar är att det finns ett tydligt samband mellan sikens fetthalt och dess innehåll av dioxinlika ämnen. Sik med låg fetthalt har i samtliga fall klarat gränsvärdena för saluföring. I Vättern har samtliga tio analyserade samlingsprov på muskelkött haft låga fetthalter och halterna av dioxinlika ämnen underskridit gränsvärdena. I Vänern förelåg en stor spridning i fetthalter som varierade mellan 1,4 och 7,7 procent. Följaktligen varierade också innehållet av dioxinlika ämnen betydligt. I sikrom som har hög fetthalt överskreds gränsvärdena i samtliga analyserade prover. En enstaka analys av muskelkött från nordamerikansk sik visade på intermediära fett- och dioxinhalter. Statens Veterinärmedicinska Anstalt har på uppdrag av kontrollprogrammets projektorganisation genomfört en statistisk analys av sambandet mellan fetthalt och halt av dioxinlika ämnen i muskelkött från sik i de bägge sjöarna. Analysen visar, baserat på de data som nu föreligger, att det är rimligt att använda fetthalten som en indikator på innehållet av dioxinlika ämnen och att sik där fetthalten understiger 2 procent inom vedertagna statistiska marginaler klarar gränsvärdena för saluföring. Då fetthaltsbestämningar är betydligt enklare och mindre kostsamma att utföra jämfört med dioxinanalyser öppnar detta för möjligheter att förenkla livsmedelskontrollen. Till 2016 föreslås en del förändringar och revideringar av kontrollprogrammet. Bland annat föreslås att ett handhållet instrument, en så kallad FatMeter, testas för att undersöka möjligheterna att utifrån fetthalt selektera ut fisk som lämpar sig för försäljning. Vidare föreslås en del förändringar i provtagningsfrekvens och metodik i syfte att bättre kunna utvärdera olika omgivningsfaktorers betydelse. Kontrollprogrammet är till sin natur adaptivt och även 2016 är att betrakta som ett ”pilotår” även om de resultat som erhålles givetvis bör användas som beslutsunderlag och ligga till grund för råd och anvisningar till det yrkesmässiga fisket. This report is only available in Swedish.
Sedan våren 2015 löper ett kontrollprogram för det yrkesmässiga fisket efter sik i Vänern och Vättern. I föreliggande rapport redovisas resultat och vunna erfarenheter från det första årets provtagningar samt råd och riktlinjer inför kommande års undersökningar.