Föreliggande rapport är en sammanställning av de resultat avseende komplexbildares inverkan på den akvatiska miljön som uppnåddes genom de utredningar som bedrevs under perioden 1971-1979. Rapporten redovisar vidare kompletterande arbeten utförda efter 1979 och resultatet av en litteraturstudie. Enligt komplexkemiska beräkningar föreligger både EDTA och DTPA som järnkomplex i processavloppsvattnet från skogsindustrin. Någon omvandling till andra metallkomplex i recipienten kan, med hänsyn till stabilitetskonstanter och förekomst av järnjoner, inte förväntas. EDTA och DPTA är biokemiskt svårnedbrytbara föreningar. En viss biokemisk nedbrytninghar konstaterats för EDTA under förhållanden som är fattiga på kolhydrater och aminosyror. Detta antyder att en biokemisk nedbrytning kan vara sannolik i en recipients fjärrområde. Komplexbildarnas känslighet för nedbrytning under inverkan av ljus har på flera sätt dokumenterats, speciellt genom de nyligen genomförda undersökningarna under standardiserade och reproducerbara förhållanden. Fotokemisk nedbrytning är i kombination med eventuell biokemisk nedbrytning den mest sannolika orsaken till att halten komplexbildare reduceras i recipienten. Vid de effektstudier som utförs avseende utlösning av kvicksilver från bottensediment, inverkan på metylkvicksilversyntesen och påverkan av metallomsättningen i fisk har inga effekter av betydelse noterats. Komplexbildarna NTA, EDTA och DTPA är icke toxiska och icke bioackumulerbara. EDTA och DTPA är biokemiskt svårnedbrytbara. EDTA OCH DTPA är abiotiskt nedbrytbara (fotonedbrytning). Komplexbildarna NTA, EDTA och DTPA kan ej klassas som miljöfarliga ämnen.