I samarbete med 38 svenska kommuner har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) genomfört mätningar av svaveldioxid, kvävedioxid och sot i svenska tätorter. Resultaten visar att 99,4%-ilen av svaveldioxidhalterna och sothalterna i tätorterna underskrider såväl gällande som föreslagna riktvärden för luftkvalitet. För kvävedioxidhalterna i tätorter gäller att överskridande av föreslagna riktvärden skett i en av täorterna och tangerats i en. Mätresultaten visar också att för SO2 och sot bestäms haltnivåerna inne i tätorterna i södra och västra Sverige till stor del av de regionala bakgrundshalterna. För kvävedioxid är de lokala bidragen helt dominerande. I tätorterna i södra Sverige är halterna oberoende av temperatur och vindhastighet. I de flesta mellansvenska och norrländska tätorterna finns en samvariation mellan svaveldioxidhalterna och temperaturen samt mellan kvävedioxidhalterna och vindhastigheterna. Ju längre norrut desto mer uttalad är samvariationen, sannolikt beroende på att frekvensen markinversioner (och därmed sammanhängande dåliga spridningsbetingelser) är högre i norr. Mätdata visar också att belastningen av svaveldioxid och sot avtar från söder mot norr. Temperaturkorrigerar man vinterhalvårsmedelvärdena av svaveldioxid i alla tätorterna till en medeltemperatur på 0 C, framgår den storskaliga svaveldioxidtransportens betydelse för tätorternas svaveldioxidbelastning ännu klarare. Något samband mellan en tätorts lokala svaveldioxidutsläpp och svaveldioxidbelastningen i tätorten har ej kunnat observeras.