IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Våtoxidation. En översikt över principer och tekniska tillämpningar.
IVL Swedish Environmental Research Institute.
1993 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Problemet att rena en avloppsvattenström, som är för koncentrerad och/eller för toxisk för biologisk behandling, kan lösas genom uppkoncentrering (membranfiltrering, indunstning) och en efterföljande förbränning i ugn av det erhållna koncentratet, eller alternativt genom oxidation med luft eller syre direkt i vattenfasen under förhöjt tryck. Det senare förfarandet kallas våtförbränning eller våtoxidation. Våtoxidation kan sägas överbrygga en lucka mellan biologiska behandlingsmetoder och regelrätt förbränning. Då man står inför avloppsvatten med ett innehåll av föroreningar motsvarande COD-halter mellan 20 och 150 g/l, kan våtoxidation vara ett tekniskt och ekonomiskt lämligt alternativ. Våtoxidation med luft eller syre utförs vanligen vid temperaturer mellan 200 C och 300 C och under tryck mellan 30 och 200 bar. För fullskaletillämpningar är den vanligaste reaktorutformningen en stående bubbelkolonn med ett antal bottnar. Konstruktionsmaterialet måste vara ganska exklusivt, t ex titan, för att reaktorn skall kunna motstå de hårda, korrosiva betingelserna. Våtoxidationsanläggningar i fullskala finns idag bl a installerade på flera kemsika industrier, på koksverk samt på avfallskonverteringsanläggningar. I USA finns dessutom våtoxidationsreaktorer på en del kommunala reningsverk för behandling av överskottsslam (alternativ till slamrötning). I regel uppnår man mellan 60 och 97 % avlägsnande m a p COD. Enskilda, identifierade ämnen försvinner ofta till 99 % eller mer. En fullständig utbränning av allt organiskt material uppnås dock i regel inte vid våtoxidation under rimliga betingelser (1 á 2 timmars uppehållstid, tryck och temperatur under vattnets kritiska punkt, 374 C, 218 bar). Det behandlade vattnet innehåller i regel låga halter av enkla karboxylsyror, huvudsakligen ättiksyra, samt av en del andra ämnen, såsom acetaldehyd och aceton. Driftskostnaden torde för en våtoxidationsprocess, räknat per ton avlägsnad COD, vara ungefär jämförbar med motsvarande kostnad för biologisk behandling och för förbränning, förutsatt att respektive metod används inom sitt lämpliga koncentrationsområde. Slutsatsen av det ovan sagda blir att våtoxidation är en behandlingsmetod, som bör sättas in selektivt på utvalda avloppsvattenströmmar, eventuellt efter en inledande uppkoncentrering. Behandlingens uppgift är att omvandla biologiskt ej behandlingsbara ämnen till enkla, relativt harmlösa föreningar, som kan avlägsnas i ett avslutande biologiskt reningssteg.

Abstract [en]

Problemet att rena en avloppsvattenström, som är för koncentrerad och/eller för toxisk för biologisk behandling, kan lösas genom uppkoncentrering (membranfiltrering, indunstning) och en efterföljande förbränning i ugn av det erhållna koncentratet, eller alternativt genom oxidation med luft eller syre direkt i vattenfasen under förhöjt tryck. Det senare förfarandet kallas våtförbränning eller våtoxidation. Våtoxidation kan sägas överbrygga en lucka mellan biologiska behandlingsmetoder och regelrätt förbränning. Då man står inför avloppsvatten med ett innehåll av föroreningar motsvarande COD-halter mellan 20 och 150 g/l, kan våtoxidation vara ett tekniskt och ekonomiskt lämligt alternativ. Våtoxidation med luft eller syre utförs vanligen vid temperaturer mellan 200 C och 300 C och under tryck mellan 30 och 200 bar. För fullskaletillämpningar är den vanligaste reaktorutformningen en stående bubbelkolonn med ett antal bottnar. Konstruktionsmaterialet måste vara ganska exklusivt, t ex titan, för att reaktorn skall kunna motstå de hårda, korrosiva betingelserna. Våtoxidationsanläggningar i fullskala finns idag bl a installerade på flera kemsika industrier, på koksverk samt på avfallskonverteringsanläggningar. I USA finns dessutom våtoxidationsreaktorer på en del kommunala reningsverk för behandling av överskottsslam (alternativ till slamrötning). I regel uppnår man mellan 60 och 97 % avlägsnande m a p COD. Enskilda, identifierade ämnen försvinner ofta till 99 % eller mer. En fullständig utbränning av allt organiskt material uppnås dock i regel inte vid våtoxidation under rimliga betingelser (1 á 2 timmars uppehållstid, tryck och temperatur under vattnets kritiska punkt, 374 C, 218 bar). Det behandlade vattnet innehåller i regel låga halter av enkla karboxylsyror, huvudsakligen ättiksyra, samt av en del andra ämnen, såsom acetaldehyd och aceton. Driftskostnaden torde för en våtoxidationsprocess, räknat per ton avlägsnad COD, vara ungefär jämförbar med motsvarande kostnad för biologisk behandling och för förbränning, förutsatt att respektive metod används inom sitt lämpliga koncentrationsområde. Slutsatsen av det ovan sagda blir att våtoxidation är en behandlingsmetod, som bör sättas in selektivt på utvalda avloppsvattenströmmar, eventuellt efter en inledande uppkoncentrering. Behandlingens uppgift är att omvandla biologiskt ej behandlingsbara ämnen till enkla, relativt harmlösa föreningar, som kan avlägsnas i ett avslutande biologiskt reningssteg.

Place, publisher, year, edition, pages
IVL Svenska Miljöinstitutet, 1993.
Series
B report ; B1072
Keywords [sv]
rening, avloppsvatten, våtoxidation, koncentrerat avloppsvatten, svårnedbrytbart avloppsvatten
Identifiers
URN: urn:nbn:se:ivl:diva-1274OAI: oai:DiVA.org:ivl-1274DiVA, id: diva2:1550707
Available from: 2021-05-05 Created: 2021-05-05 Last updated: 2021-05-05Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

Search in DiVA

By author/editor
Almemark, Mats
By organisation
IVL Swedish Environmental Research Institute

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 74 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf