IVL Swedish Environmental Research Institute

Målsättningen för det här fleråriga projektet är att ta fram ett objektivt tekniskt/ekonomiskt underlag avseende olika separationsteknikers möjligheter och begränsningar att sluta en ytbehandlingsanläggning. Tyngdpunkten ligger på metallbeläggningssidan. I den första delen av projektet har vi på laboratoriet behandlat följande provvattentyper från ytbehandlare. - Sköljvatten från förkromning, förkoppring, förnickling och förzinkning - Totalavlopp efter konventionell fällning. Vi har behandlat vattnen med ett stort antal olika separationstekniker. Jonbyte, omvänd osmos, nanofiltrering, indunstning, elektrolys, elektrodialys, sulfidfällning, aktivt kol. Vad gäller avskiljningen av metall kan man konstatera att det går att producera ett vatten med mycket låga resthalter, framförallt med jonbyte, omvänd osmos och indunstning. Investeringskostnaden för dessa metoder ökar nu i nämnd ordning. Det finns många företag som använder separationstekniker i sina system (framför allt jonbyte). Emellertid används dessa oftast för att återanvända sköljvattnet. De metaller som uppkoncentreras fälls oftast ut som metallhydroxider. För att kunna återföra metaller och andra prestationskemikalier till processbadet krävs det att man uppnår rätt koncentration samtidigt som man inte ska återföra föroreningar till badet. Helst ska dessa blödas ut ur systemet. För de tekniker som studerats var avskiljningsförmågan för metall hög för alla metoder utom aktivt kol. För organiskt material var den hög för omvänd osmos och indunstning. För att kunna bedöma möjligheten att återföra koncentrat till baden krävs det kunskap om korrekt badsammansättning, tolerabla avvikelser samt innehåll i de koncentrat som ska återföras. I den här inledande delen av projektet kan vi konstatera att kunskapen kring dessa frågor många gånger är bristfällig. En genomgång av vilka kemikalier som kan finnas i sköljvattnen och vilka inneboende hälsorisker dessa besitter har sammanställts. Med utgångspunkt från detta har sedan tänkbara hälsorisker som kan uppstå vid slutning diskuterats. I etapp 2 kommer arbetsmiljöaspekterna att belysas ytterligare i samband med pilotkörningarna i fält. Jonbyte, omvänd osmos (RO) och indunstning kommer att utprovas under långvariga och realistiska omständigheter. Dessutom kommer Elektrodialys (ED) och elektrolys att utprovas på mer koncentrerade sparsköljar och koncentrat från de andra metoderna.

Målsättningen för det här fleråriga projektet är att ta fram ett objektivt tekniskt/ekonomiskt underlag avseende olika separationsteknikers möjligheter och begränsningar att sluta en ytbehandlingsanläggning. Tyngdpunkten ligger på metallbeläggningssidan. I den första delen av projektet har vi på laboratoriet behandlat följande provvattentyper från ytbehandlare. - Sköljvatten från förkromning, förkoppring, förnickling och förzinkning - Totalavlopp efter konventionell fällning. Vi har behandlat vattnen med ett stort antal olika separationstekniker. Jonbyte, omvänd osmos, nanofiltrering, indunstning, elektrolys, elektrodialys, sulfidfällning, aktivt kol. Vad gäller avskiljningen av metall kan man konstatera att det går att producera ett vatten med mycket låga resthalter, framförallt med jonbyte, omvänd osmos och indunstning. Investeringskostnaden för dessa metoder ökar nu i nämnd ordning. Det finns många företag som använder separationstekniker i sina system (framför allt jonbyte). Emellertid används dessa oftast för att återanvända sköljvattnet. De metaller som uppkoncentreras fälls oftast ut som metallhydroxider. För att kunna återföra metaller och andra prestationskemikalier till processbadet krävs det att man uppnår rätt koncentration samtidigt som man inte ska återföra föroreningar till badet. Helst ska dessa blödas ut ur systemet. För de tekniker som studerats var avskiljningsförmågan för metall hög för alla metoder utom aktivt kol. För organiskt material var den hög för omvänd osmos och indunstning. För att kunna bedöma möjligheten att återföra koncentrat till baden krävs det kunskap om korrekt badsammansättning, tolerabla avvikelser samt innehåll i de koncentrat som ska återföras. I den här inledande delen av projektet kan vi konstatera att kunskapen kring dessa frågor många gånger är bristfällig. En genomgång av vilka kemikalier som kan finnas i sköljvattnen och vilka inneboende hälsorisker dessa besitter har sammanställts. Med utgångspunkt från detta har sedan tänkbara hälsorisker som kan uppstå vid slutning diskuterats. I etapp 2 kommer arbetsmiljöaspekterna att belysas ytterligare i samband med pilotkörningarna i fält. Jonbyte, omvänd osmos (RO) och indunstning kommer att utprovas under långvariga och realistiska omständigheter. Dessutom kommer Elektrodialys (ED) och elektrolys att utprovas på mer koncentrerade sparsköljar och koncentrat från de andra metoderna.