Av ett säkert återluftssystem krävs en effektiv rening av hälsovådliga luftföroreningar från den recirkulerade frånluften och en kontinuerlig övervakning av halten luftföroreningar i tilluften. Reningsgraden för olika ämnen och reningstekniker kan variera avsevärt. För att reglera halten luftföroreningar i tilluften kan en större eller mindre andel uteluft tillsättas utöver den minimumnivå som alltid krävs. Instrument lämpliga för kontinuerlig övervakning finns i begränsad utsträckning på marknaden då halterna som skall mätas är låga (1/20 av hygieniska gränsvärdet). Oljedimma är med dagens teknik svår att rena och övervaka då den består av en vätskefas och en gasfas. Lämpligheten för återluft i snickerier, där det idag för övrigt är mycket vanligt, beror av halten terpener i återförd luft. Eventuellt kan rening från terpener ur frånluften vara aktuell. Vid förekomst av organiska lösningsmedel kan återluft vara tekniskt möjligt. Det kan dock vara problematiskt då lösningsmedlen är beredningar vars innehåll kan varieras. Enligt ställda normer bör återluft inte förekomma i lokaler med svetsning. Om återluft skall vara lönsamt krävs en hög andel återluft i tilluften och minimala investeringskostnader. I de fall som rening av frånluften eller tilluften krävs oberoende om man har återluft eller ej kan investeringskostnaden för installation av återluft vara mycket liten. Alternativet med värmeväxlare innebär alltid en stor investeringskostnad, men också hög tillgänglighet och inga, eller mycket små, problem med återföring av luftföroreningar.