IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel minskade ytterligare i Jönköping län under det hydrologiska året 1999/00, delvis beroende på lägre nederbörd än året innan. Utmärkande för hela mätperioden på tio år i länet är främst att torrdepositionen till skog har minskat mest. Trots den kraftiga minskningen under senare år finns det fortfarande en påtaglig gradient i länet där nedfallet varierar mellan knappt 3 till nära 5 kg per ha (exklusive havssaltets bidrag). Området i sydväst har fortfarande en belastning som påtagligt överskrider nuvarande miljömål. Mätningarna i nordöstra delen av länet visar dock att nedfallet av svavel ligger nära eller till och med under det genomsnittliga miljömålet för Götaland på 3 kg per hektar och år (förväntad nivå år 2010). De minskade halterna av försurande svavel i nederbörd och krondropp gör att pH har stigit under en följd av år. Alandsryd i den sydvästra delen av länet, som har en mätserie sedan 1989, visar på en ökning av nederbördens pH under 1990-talet från 4,4 till 4,8. Nedfallet av kväve visar inte samma utveckling som svavel utan ligger kvar på en förhöjd nivå. Den genomsnittliga kvävedepositionen i länet på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara 30 till 40 % större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar en försurningspåverkan med låga pH-värden och höga halter av oorganiskt aluminium som är ett resultat av många års försurningsbelastning i de flesta provytor i länet. Trots den kraftigt avtagande belastningen under hela 1990-talet har inte markvattnets surhetsgrad minskat. Lufthalter mäts i Bordsjö i den nordöstra delen av länet och ozonhalten där har överskridit det föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon. Halterna av svavel- och kvävedioxid var långt under gränsvärdena i miljökvalitetsnormerna för skydd av hälsa och ekosystem

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel minskade ytterligare i Jönköping län under det hydrologiska året 1999/00, delvis beroende på lägre nederbörd än året innan. Utmärkande för hela mätperioden på tio år i länet är främst att torrdepositionen till skog har minskat mest. Trots den kraftiga minskningen under senare år finns det fortfarande en påtaglig gradient i länet där nedfallet varierar mellan knappt 3 till nära 5 kg per ha (exklusive havssaltets bidrag). Området i sydväst har fortfarande en belastning som påtagligt överskrider nuvarande miljömål. Mätningarna i nordöstra delen av länet visar dock att nedfallet av svavel ligger nära eller till och med under det genomsnittliga miljömålet för Götaland på 3 kg per hektar och år (förväntad nivå år 2010). De minskade halterna av försurande svavel i nederbörd och krondropp gör att pH har stigit under en följd av år. Alandsryd i den sydvästra delen av länet, som har en mätserie sedan 1989, visar på en ökning av nederbördens pH under 1990-talet från 4,4 till 4,8. Nedfallet av kväve visar inte samma utveckling som svavel utan ligger kvar på en förhöjd nivå. Den genomsnittliga kvävedepositionen i länet på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara 30 till 40 % större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar en försurningspåverkan med låga pH-värden och höga halter av oorganiskt aluminium som är ett resultat av många års försurningsbelastning i de flesta provytor i länet. Trots den kraftigt avtagande belastningen under hela 1990-talet har inte markvattnets surhetsgrad minskat. Lufthalter mäts i Bordsjö i den nordöstra delen av länet och ozonhalten där har överskridit det föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon. Halterna av svavel- och kvävedioxid var långt under gränsvärdena i miljökvalitetsnormerna för skydd av hälsa och ekosystem