IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Sedan 1987 har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Från Kronobergs län, liksom stora delar av sydvästra Sverige, redovisas förhållandevis stora nederbördsmängder. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,6). Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till marken i länets granytor deponerades i genomsnitt 3,6 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1987. Däremot var nedfallet av kväve förhållandevis stort; 10,6 kg per hektar på öppet fält och uppskattningsvis 14 kg per hektar granskog i länet. Markvatten från Angelstad, Fälleshult, Asa, Knapanäs och Attsjö har oftast haft pH-värden runt 4,5-4,7 och varit mer försurningspåverkat än markvatten från övriga lokaler. Halterna av kalcium har generellt varit låga i markvatten från Kronobergs län. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare är innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 2000

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på två platser i jordbruksintensiva områden i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Sedan 1987 har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Mest utmärkande för oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel, vilket gäller hela södra och mellersta Sverige. Från Kronobergs län, liksom stora delar av sydvästra Sverige, redovisas förhållandevis stora nederbördsmängder. Nederbörden var mindre sur än vanligt (pH-värde 4,6). Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer, speciellt för kväve. Till marken i länets granytor deponerades i genomsnitt 3,6 kg svavel per hektar, vilket är den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1987. Däremot var nedfallet av kväve förhållandevis stort; 10,6 kg per hektar på öppet fält och uppskattningsvis 14 kg per hektar granskog i länet. Markvatten från Angelstad, Fälleshult, Asa, Knapanäs och Attsjö har oftast haft pH-värden runt 4,5-4,7 och varit mer försurningspåverkat än markvatten från övriga lokaler. Halterna av kalcium har generellt varit låga i markvatten från Kronobergs län. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak var låga. Liksom tidigare är innebär uppmätta halter av marknära ozon risk för skador på vegetationen. Halterna var dock lägre än året innan, vilket förklaras av den regniga sommaren 2000