IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sju lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från granskogen i Södra Averstad och Mellan Hurr. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (pH-värde 4,8) och mängden nederbörd var 900 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer. Nedfallet av svavel var cirka 3 kg per hektar, den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1990. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare; 6-7 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 8-9 kg per hektar till länets skogar. Markvatten från Södra Averstad och Mellan Hurr var mer försurningspåverkat än från övriga lokaler, pH-värdet oftast 4,6-4,8. Lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid var låga, speciellt i norra Värmland. Halterna av marknära ozon var högre än angivet miljömål på samtliga lokaler. På grund av den regniga sommaren 2000 var de lägre än året innan.

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sju lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige och nedfallet av svavel minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från granskogen i Södra Averstad och Mellan Hurr. Mest utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 1999 till september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nederbörden var mindre sur än tidigare (pH-värde 4,8) och mängden nederbörd var 900 mm. Nedfallet av försurande ämnen var fortfarande större än acceptabla nivåer. Nedfallet av svavel var cirka 3 kg per hektar, den lägsta noteringen sedan mätningarna startade 1990. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare; 6-7 kg per hektar öppen mark och uppskattningsvis 8-9 kg per hektar till länets skogar. Markvatten från Södra Averstad och Mellan Hurr var mer försurningspåverkat än från övriga lokaler, pH-värdet oftast 4,6-4,8. Lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid var låga, speciellt i norra Värmland. Halterna av marknära ozon var högre än angivet miljömål på samtliga lokaler. På grund av den regniga sommaren 2000 var de lägre än året innan.