IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Depositionen på lokalerna i Stockholms län är generellt större än i angränsande län. Svaveldepositionen är av samma storleksordning som i de västra delarna av Småland. Svavelnedfallet till skogsmark i Stockholms län har minskat under 1990-talet, vilket beror på minskad torrdeposition. Denna trend återfinns på lokaler i hela Sverige. Våtdepositionen av kväve samvarierar i mycket hög grad med nederbördsmängden och ingen motsvarande trend som för svavel kan skönjas. Enligt prognoser, baserade på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, kommer årlig deposition av svavel att minska till 2,5 kg/ha år 2010. Motsvarande för kväve är 4 kg/ha. Det hydrologiska året 1998/99 kännetecknades precis som föregående år av relativt stora nederbördsmängder, 700 mm beräknat som medelvärde från nio lokaler. Svaveldepositionen till granskog uppgick till i genomsnitt 6 kg/ha, vilket innebär samma nivå som de båda föregående åren, men är mindre än under tidigare år i mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var nästan 7 kg/ha. Det hydrologiska året 1997/98 är det enda året i den sjuåriga mätserien med större kvävedeposition. Markvattnets pH-värde var över 5 på alla lokaler utom i Stockholmslokalerna Sticklinge och Ulriksdal. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av att sommaren 1998 var regnig och sval.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Depositionen på lokalerna i Stockholms län är generellt större än i angränsande län. Svaveldepositionen är av samma storleksordning som i de västra delarna av Småland. Svavelnedfallet till skogsmark i Stockholms län har minskat under 1990-talet, vilket beror på minskad torrdeposition. Denna trend återfinns på lokaler i hela Sverige. Våtdepositionen av kväve samvarierar i mycket hög grad med nederbördsmängden och ingen motsvarande trend som för svavel kan skönjas. Enligt prognoser, baserade på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, kommer årlig deposition av svavel att minska till 2,5 kg/ha år 2010. Motsvarande för kväve är 4 kg/ha. Det hydrologiska året 1998/99 kännetecknades precis som föregående år av relativt stora nederbördsmängder, 700 mm beräknat som medelvärde från nio lokaler. Svaveldepositionen till granskog uppgick till i genomsnitt 6 kg/ha, vilket innebär samma nivå som de båda föregående åren, men är mindre än under tidigare år i mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var nästan 7 kg/ha. Det hydrologiska året 1997/98 är det enda året i den sjuåriga mätserien med större kvävedeposition. Markvattnets pH-värde var över 5 på alla lokaler utom i Stockholmslokalerna Sticklinge och Ulriksdal. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av att sommaren 1998 var regnig och sval.