IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet sedan 1990. I april 1998 startades mätning av lufthalter på fyra av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. För belastning av kväve är det svårare att se trender. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Svaveldepositionen till granskog i Kalmar län var mellan 3,5 och 5 kg/ha under 1998/99. Liksom tidigare år var ekskogen i Ottenby, på grund av sitt utsatta läge på Ölands sydspets, den lokal som fick ta emot mest nedfall. I de sydligaste granytorna, Rockneby och Alsjö, deponerades mer än i granytorna längre norrut. Alsjö var även den lokal i Kalmar med surast markvatten, pH 4,5 i november 1998 och april 1999. Säsongsmedelhalten av O3 för samtliga lokaler var högre än året innan, vilket förklaras av den fina sommaren 1999.

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet sedan 1990. I april 1998 startades mätning av lufthalter på fyra av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. För belastning av kväve är det svårare att se trender. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Svaveldepositionen till granskog i Kalmar län var mellan 3,5 och 5 kg/ha under 1998/99. Liksom tidigare år var ekskogen i Ottenby, på grund av sitt utsatta läge på Ölands sydspets, den lokal som fick ta emot mest nedfall. I de sydligaste granytorna, Rockneby och Alsjö, deponerades mer än i granytorna längre norrut. Alsjö var även den lokal i Kalmar med surast markvatten, pH 4,5 i november 1998 och april 1999. Säsongsmedelhalten av O3 för samtliga lokaler var högre än året innan, vilket förklaras av den fina sommaren 1999.