IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfall av försurande ämnen visar en gradient med störst nedfall i sydvästra Sverige och avtagande värden åt nordost. I norra Sverige finns en gradient med högre värden längs ostkusten än längre in i landet. Stockholmsområdet visar större belastning än kringliggande län. Under 1990-talet har nedfallet av svavel minskat, framför allt gäller det torrdeponerat svavel. För kväve är det svårt att se trender. Resultaten från Östergötland följer det generella mönstret. Under de tre senaste åren har totala nedfallet av svavel till granskog varit 4,2 kg/ha. Motsvarande för kväve uppskattas vara 6-7 kg/ha. Markvatten från skogsytorna i Östergötlands län har generellt visat måttlig försurningspåverkan. Oftast har pH-värdet i markvattnet varit mellan 4,7 och 5,7. På samma sätt som i övriga Sverige har halterna av marknära ozon inneburit risk för skador på känslig vegetation. Nederbördsmängden på de sju lokalerna i länet var nästan 800 mm under det senaste hydrologiska året, från oktober 1998 till september 1999, vilket är 15 % mer än medelvärdet för hela tidsperioden. Nedfallet av kväve var snarare högre än tidigare, cirka 7 kg/ha, men svavelnedfallet något mindre, 4,1 kg/ha. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer nedfallet av svavel och kväve att minska till 2010. Under 1998/99 var pH-värdet i nederbörd från samtliga lokaler i genomsnitt 4,7, vilket är högre än i början av 1990-talet. På grund av den regniga och kyliga sommaren 1998 var halterna av marknära ozon betydligt högre under sommaren 1999.

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Nedfall av försurande ämnen visar en gradient med störst nedfall i sydvästra Sverige och avtagande värden åt nordost. I norra Sverige finns en gradient med högre värden längs ostkusten än längre in i landet. Stockholmsområdet visar större belastning än kringliggande län. Under 1990-talet har nedfallet av svavel minskat, framför allt gäller det torrdeponerat svavel. För kväve är det svårt att se trender. Resultaten från Östergötland följer det generella mönstret. Under de tre senaste åren har totala nedfallet av svavel till granskog varit 4,2 kg/ha. Motsvarande för kväve uppskattas vara 6-7 kg/ha. Markvatten från skogsytorna i Östergötlands län har generellt visat måttlig försurningspåverkan. Oftast har pH-värdet i markvattnet varit mellan 4,7 och 5,7. På samma sätt som i övriga Sverige har halterna av marknära ozon inneburit risk för skador på känslig vegetation. Nederbördsmängden på de sju lokalerna i länet var nästan 800 mm under det senaste hydrologiska året, från oktober 1998 till september 1999, vilket är 15 % mer än medelvärdet för hela tidsperioden. Nedfallet av kväve var snarare högre än tidigare, cirka 7 kg/ha, men svavelnedfallet något mindre, 4,1 kg/ha. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer nedfallet av svavel och kväve att minska till 2010. Under 1998/99 var pH-värdet i nederbörd från samtliga lokaler i genomsnitt 4,7, vilket är högre än i början av 1990-talet. På grund av den regniga och kyliga sommaren 1998 var halterna av marknära ozon betydligt högre under sommaren 1999.