IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på ytterligare två platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Under 1990-talet har dock förhållandena förbättrats markant. Genomsnittligt pH i nederbörden har ökat från 4,3 till 4,6 och svaveldepositionen i skog har ungefär halverats under den tolvåriga mätperioden. För kvävedepositionen syns ingen motsvarande tidstrend. Prognoser visar att depositionen av svavel och kväve kommer att minska till år 2010 om avtalade utsläppsminskningar genomförs. Liksom föregående hydrologiska år präglades 1998/99 av stor nederbördsmängd. Medelvärdet från lokalerna i länet var drygt 1000 mm och pH-värdet i nederbörden uppmättes till omkring 4,6. I genomsnitt 6 kg antropogent svavel deponerades till granytorna. Genomsnittlig kvävedeposition på öppet fält uppgick till 9 kg/ha och totaldepositionen av kväve i skog är på grund av torrdepositionen några kg större. Markvattnets pH har på de flesta lokaler i länet varit under 5 och liksom tidigare år har förhållanena varit sämst i Angelstad, med pH omkring 4,5. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av den soliga sommaren 1999.

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1987. I januari 1998 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa och sedan april 1999 mäts ozonhalter på ytterligare två platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Kronobergs län, framför allt den västra delen, tillhör därmed den mest utsatta delen av Sverige. Under 1990-talet har dock förhållandena förbättrats markant. Genomsnittligt pH i nederbörden har ökat från 4,3 till 4,6 och svaveldepositionen i skog har ungefär halverats under den tolvåriga mätperioden. För kvävedepositionen syns ingen motsvarande tidstrend. Prognoser visar att depositionen av svavel och kväve kommer att minska till år 2010 om avtalade utsläppsminskningar genomförs. Liksom föregående hydrologiska år präglades 1998/99 av stor nederbördsmängd. Medelvärdet från lokalerna i länet var drygt 1000 mm och pH-värdet i nederbörden uppmättes till omkring 4,6. I genomsnitt 6 kg antropogent svavel deponerades till granytorna. Genomsnittlig kvävedeposition på öppet fält uppgick till 9 kg/ha och totaldepositionen av kväve i skog är på grund av torrdepositionen några kg större. Markvattnets pH har på de flesta lokaler i länet varit under 5 och liksom tidigare år har förhållanena varit sämst i Angelstad, med pH omkring 4,5. Sommarens halter av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen. De var högre än föregående år, på grund av den soliga sommaren 1999.