IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Nedfallet i Jönköpings län är därmed mindre än i exempelvis Kronobergs län, Skåne och Halland, men större än i Kalmar län och länen norrut. För en granyta i länet, Alandsryd, finns en tidsserie från 1989/90. Alandsryd visar på en ökning av nederbördens pH under 90-talet från 4,4 till 4,7 samt en halvering av svavelnedfallet i skogen under 90-talet. Denna utveckling återfinns i provytor runt om i Sverige, framför allt i sydväst. För kväve finns ingen motsvarande trend. Under 1998/99 var medelnederbörden på de sex lokalerna i Jönköpings län 930 mm, vilket var mindre än föregående hydrologiska år. Svavelnedfallet i skog uppgick till i genomsnitt 4,4 kg/ha (exklusive havssaltets bidrag). I tallytan i Gynge deponerades mindre än i granytorna. Den genomsnittliga kvävedepositionen på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara något större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 3 kg svavel och 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar försurningspåverkan i de flesta provytor i länet, på fyra av ytorna var pH under 5. En nystartad lokal, Värnvik, avvek kraftigt från övriga ytor, med pH omkring 6,5, höga halter av baskatjoner och låga halter av oorganiskt aluminium. Lufthalter mäts i Bordsjö och ozonhalten där har överskridit det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. I februari 1996 utökades programmet med mätning av lufthalter på en av dessa lokaler. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och minskar mot nordost. Nedfallet i Jönköpings län är därmed mindre än i exempelvis Kronobergs län, Skåne och Halland, men större än i Kalmar län och länen norrut. För en granyta i länet, Alandsryd, finns en tidsserie från 1989/90. Alandsryd visar på en ökning av nederbördens pH under 90-talet från 4,4 till 4,7 samt en halvering av svavelnedfallet i skogen under 90-talet. Denna utveckling återfinns i provytor runt om i Sverige, framför allt i sydväst. För kväve finns ingen motsvarande trend. Under 1998/99 var medelnederbörden på de sex lokalerna i Jönköpings län 930 mm, vilket var mindre än föregående hydrologiska år. Svavelnedfallet i skog uppgick till i genomsnitt 4,4 kg/ha (exklusive havssaltets bidrag). I tallytan i Gynge deponerades mindre än i granytorna. Den genomsnittliga kvävedepositionen på öppet fält var 7,3 kg/ha och i skog kan den totala depositionen på grund av torrdepositionen antas vara något större. Dessa nivåer kan jämföras med förväntad nivå år 2010 baserat på internationella överenskommelser om utsläppsminskningar, 3 kg svavel och 5,5 kg kväve per hektar och år. Markvattenkemin uppvisar försurningspåverkan i de flesta provytor i länet, på fyra av ytorna var pH under 5. En nystartad lokal, Värnvik, avvek kraftigt från övriga ytor, med pH omkring 6,5, höga halter av baskatjoner och låga halter av oorganiskt aluminium. Lufthalter mäts i Bordsjö och ozonhalten där har överskridit det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet för ozon.