Denna utredning visar på möjligheter och begränsningar för införandet av miljöanpassad betning, avfettning och valsning. På betbadssidan finns det väl fungerande regenereringssystem för salt- och svavelsyra. För blandsyra däremot finns det i Sverige bara system för återvinning av fri syra. Utomlands finns det system för att återvinna bunden syra men alla system har tekniska komplikationer och/eller betydande kostnader. Man söker åtgärda detta genom att byta betningskemikalier eller att införa metoder där den bundna syran kan återvinnas. Alla betsystem har problem med att finna metoder för att behandla sköljvattnen på ett sådant sätt att syror och metaller återanvänds. Att återvinna metaller ur metallhydroxidavfallet är tekniskt/-ekonomiskt komplicerat men forskning pågår. Att kunna separera metallerna vid källan i en form så att de kan omsmältas är den på sikt intressantaste lösningen. Vad gäller avfettningsbaden har flera företag börjat införa teknik för att förlänga livslängden på baden. Rätt utfört ger det en kemikaliebesparing, minskad avfallsvolym samt en mer likformig rengöringsopera-tion. Sköljvattnen behöver också tas om hand både av miljö- och kvalitetsskäl. Införandet av motströms-sköljning och separat sköljvattenbehandling begränsas av att varje extra kar är stort och det helt enkelt inte finns plats för kompletteringar. Därför är det extra viktigt att beakta detta vid varje nybyggnation inom fabrikerna. De svenska företagen ligger i frontlinjen vad gäller införandet av avfallssnålare valsningssystem. Man studerar för närvarande själva valsningsoperationen i detalj vilket kan möjliggöra att processen kan följas på ett mer objektivt sätt. I ett längre tidsperspektiv kan man kanske använda de nuvarande slutbehandlingsmetoderna som kompletterande njurar i ett slutet valsningssystem där endast vissa koncentrat tas ut och några få tillsatser behövs