Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön.