Tester har gjorts i laboratorieskala simulerande biologisk in situ sanering av petroleumförorenad mark. Målet var att visa hur man genom laboratorieförsök kan indikera om biologiska saneringsmetoder är en möjlig åtgärdsväg för sanering. Arbetet har utförts i sju försöksmoment. Karakterisering, lakförsök och mikrobiologiska tester följdes av försök med suspenderade markfaser och in situ simuleringar i fastfaskolonner. För suspensionsförsöken gällde att frigörande av syreförbrukande ämnen i kolloid eller löst form endast krävde L/S om 3/1 och några timmars skakning. Även anaeroba förhållanden eller kyltemperatur var möjligt för att uppnå acceptabel reduktion av föroreningar vid en månads drifttid. Variationsbredden för undersökningar med suspenderade och fasta markprover visade att minst trippelprover är nödvändigt. Fullständig avdödning av mikrober i kontroller krävde höga tillsatser av natriumazid. För triplikat med suspensioner utan ymp låg viktkvoter syreförbrukning/biologisk alifatnedbryt-ning mellan 2,41 och 2,96. För det komplexa blandförloppet kunde inte specifika hastighetskonstanter upptäckas. Minskningar av kolvätehalter låg mellan 27 och 95 % i de olika suspensionsförsöken. Både fastfasreaktorer och suspenderade markprover hade endast marginell avgång av flyktiga kolväten även vid forcerad förbiströmning av luft. Kolonnförsöken med fuktmättnad visade mest reduktion av kolväten med löst väteperoxid som elektronacceptor medan effekten av aktivslamreaktor i serie var liten - reduktioner av alifater var mellan 21 och 33 % samt av aromater mellan 32 och 65 %. Vid simuleringar av omättade förhållanden var inverkan av olika fuktinnehåll mycket större än ymp eller omskakning av markprover. Startvärdet för kolväten var 2400 mg/kg och analyser gjordes efter 100 dygn. Reduktionen var mellan 32 och 80 %. Skillnaderna mellan alifater och aromater var små. Mängden kolväten i en cirkulerande vattenfas var i jämförelse med innehållet i en fastfasreaktor mycket liten mätt efter olika tidsintervall.