En manuell referensmetod behövs för att bestämma SO2-halten i utsläpp vid sidan av de kontinuerliga automatiska mätmetoderna. Tyvärr bygger alla tillgängliga standardbeskrivningar på en föråldrad analys (thorinmetoden). Många laboratorier använder inte längre thorinmetoden. Istället har jonkromatografi blivit allt vanligare för sulfatbestämningar i provlösningar trots att en formell standardbeskivning inte ännu existerar. Av denna anledning föreslog den svenska standardiseringskommitteen (SIS) i mars 1991 ett nytt arbetsprogram vid den International Organisation (ISO) som handlade om att ersätta den gamla thorinanalysenmetoden med jonkromatografi i en ny ISO standard. Arbetsprogrammet, där Sverige via IVL har ordförandeskap, startades i 1992 i Milan, Italien. Målsättning med detta projekt har varit att undersöka prestandan av den föreslagna standardmetoden. Detta har inneburit parallella fältmätningar vid 6 olika förbränningsanläggningar. Dessutom har en omfattande provningsjämförelse genomförts där 10 identiska prov har skickats ut till 15 olika ackrediterad laboratorier i Europa. Variationskoefficienten för analysmetoden har uppmätts till 16%. Resultaten visar att metoden kan godkännas som ett alternativ till thorinmetoden. Prestanda datan har inkluderats i ett nytt standarsutkast vilket kommer att skickas vidare inom ISO för omröstning.