IVL Swedish Environmental Research Institute

Biologisk behandling av renseriavloppsvatten har testats i pilotskala i ett svenskt massabruk. Barr-och lövved barkades i kampanjer och uppvärmt råvatten användes i renseriet. Den biologiska anläggningen var av typ långtidsluftad aktivslam och i ca 5 m3 skala. Försöken visade att vattnet var lättbehandlat och mycket bra avskiljning erhölls för de flesta analyserade ämnesgrupperna. Minskningen i vattenfasen för olika variabler var ungefär: COD 75 %, BOD7 95 %, Kväve 35 %, Fosfor 60 %, Suspenderat material 40 %, Totalt extraherbat 90 %, Fettsyror 90 %, Hartssyror 95 %, Steroler 85 %, Akut toxicitet 95 %. Det biologiska slammet var emellertid volyminöst och svårdimenterat. Egenskaperna förbättrades något vid införande av ett litet selektorsteg. Samma vatten behandlades också med flotation och ultafiltrering (pilotskala) samt kemisk fällning och sandfiltrering (labskala). Både fällningen och flotationen (som innefattade ett fällningssteg) gav mycket bra separation av närsalter, suspenderat material och extraktivämnen. Minskningen av COD och toxicitet var sämre än den i biopiloten. Ultrafiltreringen gav också en närmast fullständig avskiljning av extraktivämnena, men trots det ingen påverkan av toxiciteten. Den enklare sandfiltreringen gav lägre avskiljningsgrader och påverkades negativt av de höga halterna av suspenderat material. Grova kostnadsuppskattningar har gjorts för de olika behandlingsmetoderna. Försöken visar att separat behandling av renseriavloppsvattnet gav bra avskiljning av olika ämnen, men effekten på de totala utsläppen från bruket varierade mellan olika perioder. Variationen mellan olika bruk är ännu större, varför några generella rekommendationer om separat behandling inte kan ges.

Biologisk behandling av renseriavloppsvatten har testats i pilotskala i ett svenskt massabruk. Barr-och lövved barkades i kampanjer och uppvärmt råvatten användes i renseriet. Den biologiska anläggningen var av typ långtidsluftad aktivslam och i ca 5 m3 skala. Försöken visade att vattnet var lättbehandlat och mycket bra avskiljning erhölls för de flesta analyserade ämnesgrupperna. Minskningen i vattenfasen för olika variabler var ungefär: COD 75 %, BOD7 95 %, Kväve 35 %, Fosfor 60 %, Suspenderat material 40 %, Totalt extraherbat 90 %, Fettsyror 90 %, Hartssyror 95 %, Steroler 85 %, Akut toxicitet 95 %. Det biologiska slammet var emellertid volyminöst och svårdimenterat. Egenskaperna förbättrades något vid införande av ett litet selektorsteg. Samma vatten behandlades också med flotation och ultafiltrering (pilotskala) samt kemisk fällning och sandfiltrering (labskala). Både fällningen och flotationen (som innefattade ett fällningssteg) gav mycket bra separation av närsalter, suspenderat material och extraktivämnen. Minskningen av COD och toxicitet var sämre än den i biopiloten. Ultrafiltreringen gav också en närmast fullständig avskiljning av extraktivämnena, men trots det ingen påverkan av toxiciteten. Den enklare sandfiltreringen gav lägre avskiljningsgrader och påverkades negativt av de höga halterna av suspenderat material. Grova kostnadsuppskattningar har gjorts för de olika behandlingsmetoderna. Försöken visar att separat behandling av renseriavloppsvattnet gav bra avskiljning av olika ämnen, men effekten på de totala utsläppen från bruket varierade mellan olika perioder. Variationen mellan olika bruk är ännu större, varför några generella rekommendationer om separat behandling inte kan ges.