IVL Swedish Environmental Research Institute

Effekterna av substitution har studerats inom polyuretanindustrin. Substitutionerna rör jäsmedel, släppmedel, lack, lim och antignisselmedel som tidigare innehöll CFC eller klorerade organiska lösningsmedel. Generellt sett har arbetsmiljön och den yttre miljön förbättrats, även om en del både önskade och oönskade bieffekter också uppkommit. En oacceptabet nackdel som substitutionerna lett till är en, om än liten, förbrukning av nonylfenoletoxylat, som finns med på Kemikalieinspektionens exempellista över miljöfarliga ämnen. De exempel som studerats gäller avveckling av mycket miljöfarliga ämnen. En hypotes är att ju mindre skillnaden är i risk mellan de gamla och nya kemikalierna, desto större är risken att olika bieffekter av förändringen tar loven av förbättringen. Man riskerar i dessa fall att istället få en försämring. För att på ett tidigt stadium identifiera positiva och negativa effekter av substitutioner och andra förändringar i produktionsmetoder och varor, är det en fördel om man så tidigt som möjligt, när förändringen börjar planeras, också kan utvärdera effekten av förändringarna. Utvärderingarna kan göras stegvis, och utvecklas i takt med att planeringen av förändringen blir alltmer detaljerad. Dessutom kan den färdiga förändringen följas upp efter en tid, för att identifiera olika bieffekter av förändringen som inte kunde förutsägas i samband med planeringen. Speciellt viktigt är det då att * utvärdera bieffekter som rör andra arbetsplatser * inte förutsätta att 'små' förändringar endast leder till små bieffekter. Effekterna av förändringen beror snarare på hur komplext det produktionssystem är som förändringen genomförs i. * inte förutsätta att förändringar på en viss typ av arbetsplats alltid kommer att samma bieffekter. Delvis kan effekterna variera, eftersom olika arbetsplatser sällan är identiska. *vidta åtgärder för att eliminera de allvarligaste negativa effekterna av förändringen * det är en fördel om ett livscykelperspektiv kan anläggas på förändringarna.

Effekterna av substitution har studerats inom polyuretanindustrin. Substitutionerna rör jäsmedel, släppmedel, lack, lim och antignisselmedel som tidigare innehöll CFC eller klorerade organiska lösningsmedel. Generellt sett har arbetsmiljön och den yttre miljön förbättrats, även om en del både önskade och oönskade bieffekter också uppkommit. En oacceptabet nackdel som substitutionerna lett till är en, om än liten, förbrukning av nonylfenoletoxylat, som finns med på Kemikalieinspektionens exempellista över miljöfarliga ämnen. De exempel som studerats gäller avveckling av mycket miljöfarliga ämnen. En hypotes är att ju mindre skillnaden är i risk mellan de gamla och nya kemikalierna, desto större är risken att olika bieffekter av förändringen tar loven av förbättringen. Man riskerar i dessa fall att istället få en försämring. För att på ett tidigt stadium identifiera positiva och negativa effekter av substitutioner och andra förändringar i produktionsmetoder och varor, är det en fördel om man så tidigt som möjligt, när förändringen börjar planeras, också kan utvärdera effekten av förändringarna. Utvärderingarna kan göras stegvis, och utvecklas i takt med att planeringen av förändringen blir alltmer detaljerad. Dessutom kan den färdiga förändringen följas upp efter en tid, för att identifiera olika bieffekter av förändringen som inte kunde förutsägas i samband med planeringen. Speciellt viktigt är det då att * utvärdera bieffekter som rör andra arbetsplatser * inte förutsätta att 'små' förändringar endast leder till små bieffekter. Effekterna av förändringen beror snarare på hur komplext det produktionssystem är som förändringen genomförs i. * inte förutsätta att förändringar på en viss typ av arbetsplats alltid kommer att samma bieffekter. Delvis kan effekterna variera, eftersom olika arbetsplatser sällan är identiska. *vidta åtgärder för att eliminera de allvarligaste negativa effekterna av förändringen * det är en fördel om ett livscykelperspektiv kan anläggas på förändringarna.