IVL Swedish Environmental Research Institute

Avsikten med försöken var att få en uppfattning om skillnaden mellan mesofila och termofila anaeroba bakteriesystems förmåga att bryta ner specifika organiska ämnen av svårnedbrytbar typ. Studien genomfördes i laboratorieskala med hjälp av semibatchreaktorer, vilka arbetade vid 35, 55 och 70 C. Förloppen i reaktorerna följdes genom mätning av parametrar som pH, COD, TSS, redoxpotential, fria fettsyror, gasvolym och metanhalt samt genom analys av aktuella specifika ämnen. Sammantaget har sju olika reaktorer varit i drift under längre eller kortare perioder. Av de fyra ursprungliga reaktorerna, vilka alla var igång i september 1993, kunde två hållas i drift hela projekttiden ut. Sammanlagt har fyra olika specifika ämnen studerats vid försök på olika temperaturnivåer. Den biologiska aktiviteten i batchreaktorerna, speciellt vid förhöjd temperatur, har haft en benägenhet att variera på ett oregelbundet och okontrollbart sätt och har därmed i avsevärd grad bidragit till att försvåra arbetet, erfarenheter som dessvärre delas med många inom det aktuella forskningsområdet. För dom studerade ämnena har vi inte i något fall kunnat påvisa skillnader mellan den mesofila och termofila temperaturnivån i termer av ej nedbrytbart-nedbrytbart. Endast gradskillnader i nedbrytningshastigheter har kunnat konstateras. För två av de studerade ämnena (6-klorvanillin och 3,5-dinitrobensoesyra) kunde vi påvisa att den anaeroba reaktor som arbetade i det termofila temperaturområdet gav en ökad nedbrytningshastighet jämfört med den mesofila referensreaktorn. I fallet med beta-sitosterol havererade referensen, varför ingen jämförelse blev möjlig och beträffande 4,5-diklorguajakol kunde praktiskt taget ingen skillnad iakttas.

Avsikten med försöken var att få en uppfattning om skillnaden mellan mesofila och termofila anaeroba bakteriesystems förmåga att bryta ner specifika organiska ämnen av svårnedbrytbar typ. Studien genomfördes i laboratorieskala med hjälp av semibatchreaktorer, vilka arbetade vid 35, 55 och 70 C. Förloppen i reaktorerna följdes genom mätning av parametrar som pH, COD, TSS, redoxpotential, fria fettsyror, gasvolym och metanhalt samt genom analys av aktuella specifika ämnen. Sammantaget har sju olika reaktorer varit i drift under längre eller kortare perioder. Av de fyra ursprungliga reaktorerna, vilka alla var igång i september 1993, kunde två hållas i drift hela projekttiden ut. Sammanlagt har fyra olika specifika ämnen studerats vid försök på olika temperaturnivåer. Den biologiska aktiviteten i batchreaktorerna, speciellt vid förhöjd temperatur, har haft en benägenhet att variera på ett oregelbundet och okontrollbart sätt och har därmed i avsevärd grad bidragit till att försvåra arbetet, erfarenheter som dessvärre delas med många inom det aktuella forskningsområdet. För dom studerade ämnena har vi inte i något fall kunnat påvisa skillnader mellan den mesofila och termofila temperaturnivån i termer av ej nedbrytbart-nedbrytbart. Endast gradskillnader i nedbrytningshastigheter har kunnat konstateras. För två av de studerade ämnena (6-klorvanillin och 3,5-dinitrobensoesyra) kunde vi påvisa att den anaeroba reaktor som arbetade i det termofila temperaturområdet gav en ökad nedbrytningshastighet jämfört med den mesofila referensreaktorn. I fallet med beta-sitosterol havererade referensen, varför ingen jämförelse blev möjlig och beträffande 4,5-diklorguajakol kunde praktiskt taget ingen skillnad iakttas.