IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet 6 kg svavel och 13 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av deposition. Mätningarna visar relativt stor belastning av svavel och kväve, som är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet 6 kg svavel och 13 kg oorganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad skogsmarken tolererar på lång sikt. Flera lokaler visar fortsatt förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar risk för betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Timrilt det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det gränsvärde som skall gälla från 2020 och det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3