IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat tydligt de senaste åren. Ned-fallsgradienten för svavel och kväve är tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,5 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till reduktion av svavelnedfallet. För kväve är det svårare att se tydliga minskningar med tiden. Modellberäkningar av det genomsnitt-liga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra och västra kommunerna, även om skillnaderna är relativt små. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Fagerhult det gränsvärde som skall gälla från både 2010 och 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat tydligt de senaste åren. Ned-fallsgradienten för svavel och kväve är tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,5 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till reduktion av svavelnedfallet. För kväve är det svårare att se tydliga minskningar med tiden. Modellberäkningar av det genomsnitt-liga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra och västra kommunerna, även om skillnaderna är relativt små. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid Fagerhult det gränsvärde som skall gälla från både 2010 och 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna målvärdet 50 µg/m3.