IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Östergötlands län visar måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,7 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i granytorna i Skåne generellt var 5-8 kg/ha och i Norrland mindre än 2 kg/ha. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. Mätningarna visar att nedfallet av antropogent svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torr-deposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskat nedfall av svavel noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnet. Surast markvatten har Tatorp, Höka och Hycklinge (pH-värde 4,6-5,0). Övriga ytor i länet har något högre pH-värden i markvattnet och är inte lika tydligt försurningspåverkade. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020.

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. I februari 1998 startades mätning av lufthalter på två av dessa. Syftet är att beskriva nedfallets storlek, markvattnets sammansättning i skogsytorna och luftens innehåll av föroreningar i olika delar av länet, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade utsläppsminskningar genomförs. Ytorna har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna i Östergötlands län visar måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,4 respektive 2,7 kg/ha till marken i granytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i granytorna i Skåne generellt var 5-8 kg/ha och i Norrland mindre än 2 kg/ha. Två lokaler i länet har mätserier från 1991, Norrköping och Omberg. Mätningarna visar att nedfallet av antropogent svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. Det är främst minskande torr-deposition som har lett till denna reduktion. Minskat svavelnedfall förklaras till stor del av reducerade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskat nedfall av svavel noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnet. Surast markvatten har Tatorp, Höka och Hycklinge (pH-värde 4,6-5,0). Övriga ytor i länet har något högre pH-värden i markvattnet och är inte lika tydligt försurningspåverkade. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Lufthalter mäts på två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020.