IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. De senaste årens svavelnedfall har dock varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Till marken i de fyra granytorna var ned-fallet 6,4 kg svavel och 12,1 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras långsiktigt. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av bas-katjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve, samt att kväve bidrar till försurning av mark och vatten. Flera skogsytor utan förhöjd utlakning av kväve visade tecken på återhämtning från försurning. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid alla lokalerna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3 vid samtliga lokaler.

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. De senaste årens svavelnedfall har dock varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Till marken i de fyra granytorna var ned-fallet 6,4 kg svavel och 12,1 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras långsiktigt. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av bas-katjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve, samt att kväve bidrar till försurning av mark och vatten. Flera skogsytor utan förhöjd utlakning av kväve visade tecken på återhämtning från försurning. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar en variationen mellan länets kommuner som beror på gradienten i nedfall mellan sydväst och nordost. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var generellt låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna vid alla lokalerna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska miljömålet som skall gälla från 2020 med målvärdet 50 µg/m3 vid samtliga lokaler.