Syftet med utvärderingen var att: 1) beskriva tillstånd och utvecklingen i länet med inriktning på försurning och näringstillstånd i mark och vatten i skogslandskapet, samt 2) markvattenmätningarnas användbarhet för uppföljning av de svenska miljökvalitetsmålen. Undersökningarna av markvatten har utförts i elva provytor med barrskog under perioden 1992 till 2004. En trend som visar på återhämtning från försurning är tydlig i Stockholms län, även om inte alla skogsytor uppvisar säkerställda förändringar.Återhämtning sker oavsett skogsytornas surhet när mätningarna började. Undantag är en kalkrik lokal som aldrig påverkats av sentida försurning. Att en återhämtning sker när svavelnedfallet minskar visar även att skogsytorna, utom den kalkrika lokalen, varit påverkade av tidigare nedfall av försurande luftföroreningar. De undersökta skogsytorna i Stockholms län ligger i en riskzon beroende på att kvoten mellan kol och kväve i markens översta skikt är så låg att ytterligare tillförsel av kväve kan orsaka ökad utlakning.. Än så länge är det svårt att se tydliga tecken på förhöjd utlakning av oorganiskt kväve från skogsytorna i Stockholms län, även om vissa lokaler ibland uppvisar något förhöjda halter av ammoniumkväve