IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 5,5 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. För landet som helhet är ackumulerad deposition av svavel via krondropp är betydligt större i Skåne än i Norrbotten; 110 respektive knappt 20 kg/ha under perioden 1992-2003. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Under oktober 2002 till september 2003 noterades knappt 600 mm nederbörd i Rockneby med pH-värde 4,7. Med nederbörden deponerades 7,2 kg kväve, varav 5,1 kg oorganiskt och 2,1 kg organiskt kväve. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,2 kg antropogent svavel per hektar, mindre än genomsnittet från 6 års mätningar men något mer än närmast föregående år. Det korrelerar väl med uppmätta halter av svaveldioxid som också var något högre än närmast föregående år. Liksom tidigare noterades störst svavelnedfall och högst lufthalter av samtliga ämnen i Ottenby. Halterna av marknära ozon var högre än EUs senaste ozondirektiv på samtliga lokaler i länet. Mätningarna visar surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby. Markvattnets innehåll av mikronäringsämnet mangan har generellt varit låga.

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 5,5 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. För landet som helhet är ackumulerad deposition av svavel via krondropp är betydligt större i Skåne än i Norrbotten; 110 respektive knappt 20 kg/ha under perioden 1992-2003. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Under oktober 2002 till september 2003 noterades knappt 600 mm nederbörd i Rockneby med pH-värde 4,7. Med nederbörden deponerades 7,2 kg kväve, varav 5,1 kg oorganiskt och 2,1 kg organiskt kväve. Till marken i de tre granytorna deponerades 3,2 kg antropogent svavel per hektar, mindre än genomsnittet från 6 års mätningar men något mer än närmast föregående år. Det korrelerar väl med uppmätta halter av svaveldioxid som också var något högre än närmast föregående år. Liksom tidigare noterades störst svavelnedfall och högst lufthalter av samtliga ämnen i Ottenby. Halterna av marknära ozon var högre än EUs senaste ozondirektiv på samtliga lokaler i länet. Mätningarna visar surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurningsgrad i markvatten från Ottenby. Markvattnets innehåll av mikronäringsämnet mangan har generellt varit låga.