IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att Jönköpings län är mindre utsatt för nedfall än Skåne och Halland men att de-positionen generellt är större än i länen längre öster och norrut. Nedfallsgradienten är även tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,5 respektive 2,4 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. En lokal i Jönköpings län med lång mätserie, Alandsryd, visar att årligt nedfall av svavel har minskat från omkring 14 kg/ha till 4 kg/ha sedan mätningarna startade 1989. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till denna reduktion. För kväve är det svårare att se trender. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ, med undantag av Bordsjö. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Fagerhult. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1989. På en lokal finns mätning av lufthalter där mätningarna startade år 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Mätningarna visar att Jönköpings län är mindre utsatt för nedfall än Skåne och Halland men att de-positionen generellt är större än i länen längre öster och norrut. Nedfallsgradienten är även tydlig inom länet med större deposition i sydvästra delen av länet än i nordöstra delen. Under hydrologiska året 2002/03 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,5 respektive 2,4 kg/ha i skogsytorna. Som jämförelse kan nämnas att depositionen av svavel i Skåne och Norrland generellt var 5-8 kg/ha respektive mindre än 2 kg/ha i skogsytorna. En lokal i Jönköpings län med lång mätserie, Alandsryd, visar att årligt nedfall av svavel har minskat från omkring 14 kg/ha till 4 kg/ha sedan mätningarna startade 1989. Det är främst minskande torrdeposition som har lett till denna reduktion. För kväve är det svårare att se trender. Mätningarna i länet indikerar i allmänhet sura och stabila förhållanden i markvattnet trots minskad nedfallsbelastning. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik och Gynge som normalt har något högre pH-värden. De flesta av lokalerna har haft låga halter av bas-katjoner samt låga kvoter mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium på omkring 1. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ, med undantag av Bordsjö. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Fagerhult. Under 2002/03, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Däremot överstiger ozonhalterna EUs målvärde på 40 µg/m3.