IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöt-tas ekonomiskt av Vägverket, Region Stockholm, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt lan-det. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Senaste årets resultat från Stockholms län visar 30 % mindre nederbördsmängd än tidigare år. Ne-derbördens pH-värde var i genomsnitt 4,9. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 4,7 kg antropogent svavel och 6,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer och för kväve är det mer än vad som noterats tidigare i länets granytor. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Förhöjda halter av järn och aluminium noterades i grundvattnet under sommaren. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Stockholms län. Länsstyrelsens mätningar stöt-tas ekonomiskt av Vägverket, Region Stockholm, Söderenergi AB, AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad samt Sollentuna kommun (Säbysjön). Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika regioner och förändringar i tiden. Grundvattnets sammansättning på två lokaler ingår sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depo-sitionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt lan-det. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligt samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat kraftigt. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender, även om vissa tecken på minskad deposition finns. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Senaste årets resultat från Stockholms län visar 30 % mindre nederbördsmängd än tidigare år. Ne-derbördens pH-värde var i genomsnitt 4,9. Till marken i granytorna Lidingö, Farstanäs och Lämshaga deponerades 4,7 kg antropogent svavel och 6,1 kg oorganiskt kväve per hektar. Det är större än acceptabla nivåer och för kväve är det mer än vad som noterats tidigare i länets granytor. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet och tydliga tecken på återhämtning saknas. Förhöjda halter av järn och aluminium noterades i grundvattnet under sommaren. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon innebär risk för skador på vegetationen