IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster och visar liknande nivåer som grannlänen. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för det hydrologiska året mellan oktober 2000 till september 2001 är riklig nederbördsmängd. Som genomsnitt för Greckssundet och Örlingen noterades 1088 mm nederbörd med pH-värde 4,6. Halterna av svavel och kväve var något lägre än genomsnittet för fem års mätningar, vilket gör att våtdepositionen; 4,1 kg svavel och 7,0 kg kväve per hektar, var på samma nivå som genomsnittet för hela mätperioden. Till marken i de båda granytorna noterades det största nedfallet av svavel och kväve på flera år (4,6 kg svavel och 5,2 kg kväve per hektar). Det innebär att belastningen av svavel och kväve i länet fortfarande är större än acceptabla nivåer. Trots att nedfallet av försurande svavel har minskat indikerar markvattenmätningarna snarast att markvattnet har blivit surare sedan mätningarna startade. Senaste årets data har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5.

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattnets kvalitet på fem lokaler i Örebro län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Belastningen på de undersökta lokalerna i Örebro län ingår i princip i detta generella mönster och visar liknande nivåer som grannlänen. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaden mellan olika regioner i Sverige, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även av svavel, att minska till år 2010. Försurningspåverkat markvatten har främst noterats från två lokaler i norra delen av länet; granskogen i Greckssundet och tallskogen i Örlingen. Mest utmärkande för det hydrologiska året mellan oktober 2000 till september 2001 är riklig nederbördsmängd. Som genomsnitt för Greckssundet och Örlingen noterades 1088 mm nederbörd med pH-värde 4,6. Halterna av svavel och kväve var något lägre än genomsnittet för fem års mätningar, vilket gör att våtdepositionen; 4,1 kg svavel och 7,0 kg kväve per hektar, var på samma nivå som genomsnittet för hela mätperioden. Till marken i de båda granytorna noterades det största nedfallet av svavel och kväve på flera år (4,6 kg svavel och 5,2 kg kväve per hektar). Det innebär att belastningen av svavel och kväve i länet fortfarande är större än acceptabla nivåer. Trots att nedfallet av försurande svavel har minskat indikerar markvattenmätningarna snarast att markvattnet har blivit surare sedan mätningarna startade. Senaste årets data har visat pH-värden mellan 4,8 och 5,5.