IVL Swedish Environmental Research Institute

Denna studie är en jämförande analys av olika material som används i massakokare vid två olika bruk där sulfatmassa till-verkas. Fokus har legat på miljöaspekter men arbetsrelaterade skador och ekonomiska aspekter har också ingått i analysen. De material vi har studerat är ett låglegerat stål, ett rostfritt stål och ett compoundstål bestående av ett låglegerat stål med ett tunt lager rostfritt på ytan. De två bruken, A och B skiljer sig på så vis att korrosionsförhållandena är mycket kraftigare i bruk A. Vad gäller koldioxidemissioner är miljönyttan ganska låg vid bruk B. För bruk A ser man däremot en kraftig minskning av CO2 utsläppen genom användningen av rostfritt stål. Orsaken till detta är en betydligt längre livslängd för det rostfria stålet. Vid bruk A är utsläppet av krom mycket större vid användning av låglegerat stål. Förklaringen ligger i att det använda låglegerade stålet innehåller små mängder krom, cirka 0,1 %, men då korrosionen är mångfaldigt större för låglegerat stål, blir emissionen trots den låga halten högre för det låglegerade stålet. Andra undersökta miljöaspekter visar också fördelar för det rostfria stålet vid bruk A. I både bruk A och B är investeringskostnaden per ton massa markant högre för låglegerat stål än för materialen rostfritt och compound. Kostnaden för rostfritt och compound är däremot ganska lika. Vi har också studerat den arbetstid som krävs vid framställning av massakokare och räknat detta i relation till producerad mängd sulfatmassa. För att tillverka en kokare av rostfritt stål behövs det för bruk A endast en tiondel av den arbetstid som motsvarande kokare kräver i låglegerat stål. För bruk B var den arbetstid som behövdes för framställning av massakokare, något lägre för det rostfria alternativet. Compoundstålet gav genomgående mycket bra miljöegenskaper genom en kombination av lång livslängd och minimal inblandning av krom och nickel.

Denna studie är en jämförande analys av olika material som används i massakokare vid två olika bruk där sulfatmassa till-verkas. Fokus har legat på miljöaspekter men arbetsrelaterade skador och ekonomiska aspekter har också ingått i analysen. De material vi har studerat är ett låglegerat stål, ett rostfritt stål och ett compoundstål bestående av ett låglegerat stål med ett tunt lager rostfritt på ytan. De två bruken, A och B skiljer sig på så vis att korrosionsförhållandena är mycket kraftigare i bruk A. Vad gäller koldioxidemissioner är miljönyttan ganska låg vid bruk B. För bruk A ser man däremot en kraftig minskning av CO2 utsläppen genom användningen av rostfritt stål. Orsaken till detta är en betydligt längre livslängd för det rostfria stålet. Vid bruk A är utsläppet av krom mycket större vid användning av låglegerat stål. Förklaringen ligger i att det använda låglegerade stålet innehåller små mängder krom, cirka 0,1 %, men då korrosionen är mångfaldigt större för låglegerat stål, blir emissionen trots den låga halten högre för det låglegerade stålet. Andra undersökta miljöaspekter visar också fördelar för det rostfria stålet vid bruk A. I både bruk A och B är investeringskostnaden per ton massa markant högre för låglegerat stål än för materialen rostfritt och compound. Kostnaden för rostfritt och compound är däremot ganska lika. Vi har också studerat den arbetstid som krävs vid framställning av massakokare och räknat detta i relation till producerad mängd sulfatmassa. För att tillverka en kokare av rostfritt stål behövs det för bruk A endast en tiondel av den arbetstid som motsvarande kokare kräver i låglegerat stål. För bruk B var den arbetstid som behövdes för framställning av massakokare, något lägre för det rostfria alternativet. Compoundstålet gav genomgående mycket bra miljöegenskaper genom en kombination av lång livslängd och minimal inblandning av krom och nickel.