IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp.I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp.I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.