IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svår att se. Under det hydrologiska året 2005/06 var svaveldepositionen uppmätt via krondropp på samma nivå som närmast föregående tre år. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var något högre än tidigare, 6,8 kg/ha. Under de senaste tre åren har kväve uppvisat nedfall i nivå med eller högre jämfört med tidigare år under nittiotalet, om man tar hänsyn till nederbördsmängderna Dock är nedfallet lägre än vad det var på 80-talet. Trots minskat nedfall av svavel under mätseriens gång var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,1. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2005/06, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytor, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och kommunens data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve i södra Sverige visar en gradient med större nedfall i sydväst och avtagande värden mot nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Sedan mätningarna startade 1989 har nedfallet av svavel till skogsytorna minskat till omkring en tredjedel. Någon lika tydlig trend för kväve är svår att se. Under det hydrologiska året 2005/06 var svaveldepositionen uppmätt via krondropp på samma nivå som närmast föregående tre år. Depositionen till skogsytorna var i medeltal 4,0 kg antropogent svavel per hektar. Nedfallet av kväve via krondropp var något högre än tidigare, 6,8 kg/ha. Under de senaste tre åren har kväve uppvisat nedfall i nivå med eller högre jämfört med tidigare år under nittiotalet, om man tar hänsyn till nederbördsmängderna Dock är nedfallet lägre än vad det var på 80-talet. Trots minskat nedfall av svavel under mätseriens gång var markvattnet i undersökta lokaler surt, med pH-värden mellan 4,5 och 5,1. De flesta ytor har dessutom fortfarande förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som kan orsaka skador i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Hensbacka. Under 2005/06, liksom tidigare år, var halterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010 och 2020. Dock överskrids det svenska målvärdet 50 µg/m3 som avser tillståndet 2020 vid samtliga lokaler.