IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004.

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av svavel och kväve. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit 4,6-4,9. Nedfallet av svavel i skog under oktober 2003 till september 2004 minskade ytterligare jämfört med året innan. Undantag var ekskogen vid Ottenby som uppvisade en liten ökning. ökning. Svavelnedfallet har minskat kraftigt sedan mätningarna började i Ottenby, även om den fort-farande är den högst belastade lokalen i Kalmar län. Nedfallet var i genomsnitt 10 kg svavel/ha och år under de fem första åren och 5,1 kg/ha de fem senaste åren. Till marken i de tre granytorna deponerades 2,7 kg antropogent svavel per hektar, betydligt mindre än genomsnittet för 7 år. Mätningarna i markvatten visar de surast markförhållanden i granytan öster om Emmaboda och ökad försurnings-grad i markvatten från Ottenby under senare år. För nedfallet av kväve är det svårt att se en tydlig minskning. Med nederbörden vid Rockneby deponerades 6,1 kg kväve, varav 4,5 kg oorganiskt och 1,6 kg organiskt kväve.Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar att variationen mellan länets kommuner är begränsad. Det totala kvävenedfallet, både våt- och torrdeposition, är kraftigt förhöjt, i genomsnitt över 9 kg per ha och år i länet. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Halterna av marknära ozon under 2004 understeg gränsvärdet i EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen, som skall gälla från 2010, vid samtliga lokaler. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020, att medelhalten under sommarhalvåret skall understiga 50 µg/m3, överskreds målnivån vid samtliga lokaler utom Risebo under 2004.