IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet i Jönköpings län är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,0 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mindre än föregående år trots att nederbördsmängderna varit betydligt högre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit lägre. Ned-fallet av kväve via krondropp uppgick till i genomsnitt 2,5 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mindre än under föregående år. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga lokaler. Markvattnets pH-värde som medianvärde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik som har ett högre medianvärde på 5,0. De flesta lokalerna förutom Värnvik har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, som medianvärde för alla mätningar är negativa för alla lokaler, men ligger mycket nära 0 för Värnvik. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak vid Fagerhult var under året låga, något som observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Tidigare mätningar visar att det långsiktiga målvärdet för marknära ozon överskreds vid Fagerhult. Modellberäkningarna för Jönköpings län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på en avsevärd andel av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar baserade på beslutade utsläppsbegränsningar i Europa (CLE-scenariet) kommer det inte att finnas något överskridande i framtiden. Dock visar mätningarna fortfarande på sura förhållanden, vilket gör att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp den framtida utvecklingen. Andelen försurade sjöar i Jönköpings län var enligt beräkningarna relativt låg, under gränsen i delmålet. Kväve-ackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst. Jönköpings län ligger mitt i den skarpa gradienten i sydväst och kväveackumuleringen varierar mellan 4 kg per hektar och år i nordost och 9 kg i sydväst. Endast i Skåne och Halland ackumuleras mer än i sydvästra Jönköpings län. I dessa mest kvävebelastade områden är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Jönköpings län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet i Jönköpings län är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,0 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mindre än föregående år trots att nederbördsmängderna varit betydligt högre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit lägre. Ned-fallet av kväve via krondropp uppgick till i genomsnitt 2,5 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mindre än under föregående år. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga lokaler. Markvattnets pH-värde som medianvärde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik som har ett högre medianvärde på 5,0. De flesta lokalerna förutom Värnvik har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, som medianvärde för alla mätningar är negativa för alla lokaler, men ligger mycket nära 0 för Värnvik. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak vid Fagerhult var under året låga, något som observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Tidigare mätningar visar att det långsiktiga målvärdet för marknära ozon överskreds vid Fagerhult. Modellberäkningarna för Jönköpings län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på en avsevärd andel av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar baserade på beslutade utsläppsbegränsningar i Europa (CLE-scenariet) kommer det inte att finnas något överskridande i framtiden. Dock visar mätningarna fortfarande på sura förhållanden, vilket gör att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp den framtida utvecklingen. Andelen försurade sjöar i Jönköpings län var enligt beräkningarna relativt låg, under gränsen i delmålet. Kväve-ackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst. Jönköpings län ligger mitt i den skarpa gradienten i sydväst och kväveackumuleringen varierar mellan 4 kg per hektar och år i nordost och 9 kg i sydväst. Endast i Skåne och Halland ackumuleras mer än i sydvästra Jönköpings län. I dessa mest kvävebelastade områden är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Jönköpings län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet