IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt Boliden Mineral mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på 12 platser i norra Sverige. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar på en låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Sedan början av 1990-talet har försurningsbelastningen minskat i norra Sverige. Depositionen av antropogent svavel på öppet fält har ungefär halverats från mätstarten i början av 1990-talet fram till 2000-talets början. När det gäller oorganiskt kväve är det fortfarande svårt att se tydliga trender och kväve uppvisar ofta stora mellanårsvariationer. Utvecklingen när det gäller antropogent svavel är något tydligare i krondropp än i öppet fält, vilket beror på att krondroppet påverkas av torrdeposition. Kväve interncirkuleras i trädkronorna varför det är extra svårt att se trender för kvävenedfall i krondroppsmätningarna. Markvatten har visat relativt goda egenskaper utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö och Holmsvatten) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på fem lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Vad gäller ozon överskrids det långsiktiga målvärdet inom miljömålet Frisk Luft, att sommarmedelhalten inte skall överskrida 50 µg/m3, vid i stort sett alla lokalen i norra Sverige. Det förefaller sannolikt att Miljökvalitetsnormen för ozonhalter som gäller från 2010 till skydd för människors hälsa överskrids vid mätplatserna i nordligaste Sverige. Vidare tyder mycket på att målvärdet som anges inom Miljökvalitetsnormerna från år 2020 till skydd för växtligheten överskrids vissa år över en stor del av södra och mellersta Norrlands kustland och inland. Modellberäkningarna för norra Sverige visar på att problemet med försurning av skogsmark och sjöar är litet, enbart en mycket liten del av skogsmarken har ett överskridande av kritisk belastning och endast en liten andel av sjöarna bedöms som antropogent försurade. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I norra delarna av Sverige är ackumuleringen låg, på många håll under 2 kg per hektar och år. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering är ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i norra Sverige som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt Boliden Mineral mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på 12 platser i norra Sverige. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar på en låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Sedan början av 1990-talet har försurningsbelastningen minskat i norra Sverige. Depositionen av antropogent svavel på öppet fält har ungefär halverats från mätstarten i början av 1990-talet fram till 2000-talets början. När det gäller oorganiskt kväve är det fortfarande svårt att se tydliga trender och kväve uppvisar ofta stora mellanårsvariationer. Utvecklingen när det gäller antropogent svavel är något tydligare i krondropp än i öppet fält, vilket beror på att krondroppet påverkas av torrdeposition. Kväve interncirkuleras i trädkronorna varför det är extra svårt att se trender för kvävenedfall i krondroppsmätningarna. Markvatten har visat relativt goda egenskaper utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö och Holmsvatten) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på fem lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Vad gäller ozon överskrids det långsiktiga målvärdet inom miljömålet Frisk Luft, att sommarmedelhalten inte skall överskrida 50 µg/m3, vid i stort sett alla lokalen i norra Sverige. Det förefaller sannolikt att Miljökvalitetsnormen för ozonhalter som gäller från 2010 till skydd för människors hälsa överskrids vid mätplatserna i nordligaste Sverige. Vidare tyder mycket på att målvärdet som anges inom Miljökvalitetsnormerna från år 2020 till skydd för växtligheten överskrids vissa år över en stor del av södra och mellersta Norrlands kustland och inland. Modellberäkningarna för norra Sverige visar på att problemet med försurning av skogsmark och sjöar är litet, enbart en mycket liten del av skogsmarken har ett överskridande av kritisk belastning och endast en liten andel av sjöarna bedöms som antropogent försurade. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I norra delarna av Sverige är ackumuleringen låg, på många håll under 2 kg per hektar och år. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering är ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i norra Sverige som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.