IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvatt-nets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Belastningen i Värmlands län visar en tydlig gradient med betydligt större deposition av svavel och kväve i länets södra delar än längre norrut. Jämfört med situationen i Sverige som helhet visar mätningarna på måttlig belastning i länet. Under hydrologiska året 2003/04 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 2,1 respektive 3,0 kg/ha till marken i granytorna. En lokal i södra Värmland med en mätserie från början av 1990-talet visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve är det svårare att se en tydlig minskning av nedfallet. Modellberäkningar av det genomsnittliga nedfallet av både svavel och kväve för året 2002/03 till alla typer av mark och sjöytor visar även de på högst belastning i de södra kommunerna. Andelen av nedfallet med inhemskt ursprung är relativt liten, men större för kväve än för svavel. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,7- 5,6 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som konstant eller periodvis varit låg eller negativ med undantag för Transtrandsber-get. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit under detektionsgränsen, vilket är normalt i bru-kad skog. Under 2003/04, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna vid samtliga lokaler det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna vid lokalerna Södra Averstad samt Transtrandsberget klarar inte det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.